Le Terroir, Prag

Som bekant är MK:s ständige sekreterare i Prag för att forska i grisknä, fårtapenad och burčák. Under tiden har den unge spismatadoren scoutat ut, och börjat exploatera, en potentiell skådeplats för den förestående maxichilin. Granvik bestämde sig därför för att överge tryggheten på MK-högkvarteret, och resa söderut för att inspektera markerna. Väl på plats applåderar han stolt sin kollega.
 
En av MK:s tjeckiska praktikanter, Petr Nečas, mätte förra i förra veckan upp maxichiligropen till 11,000 kubikmeter. Sedan dess har han avskedats, så MK är för närvarande osäkra på siffrornas ackuratess.
 
Den gode Petr hade i alla fall den goda smaken att se till att saltkaren som Jonathan sa åt honom att beställa kom på plats.
 
När det visade sig att de båda MK-cheferna samtidigt skulle befinna sig på tjeckisk mark (eller som det kallas i den gastronomiska världen: att solen står i zenit) var naturligtvis listan över middagsinbjudningar hissnande. Efter att ett dussin praktikanter provätit restaurangerna föll till slut valet på Jan Punčochářs projekt Le Terroir.
 
Efter två måttliga aptitretare ber Jonathan en praktikant (Márek) att rulla in MK-telefonen. Han är på väg att säga upp alla de tjeckiska provätarna, men Granvik vill invänta första vinet innan han låter bilan falla.
 
 
Det gjorde han rätt i. Pilgrimsmussla och äppelgazpacho är oerhörd. Syran från äpplena och saltet från laxromen dansade. Givetvis serverades 2010 Franz Hirtzberger, Riesling ,"Steinterrasen", Federspiel.

Hälleflundran åker i samma bil som kräftan och koriandern. Kräftan var vad den var, såklart. Men det var knappast fiskens ljuvliga fettkappa (!). Vin: 2008 Christophe Voillot, Meursault. Dryckeskurvan pekar här stadigt uppåt.
 
Kalvsystemet innehåller ett par fel. Någon vidrig grillkock har tappat en fullständigt menlös brödkudde på tallriken. Att praktikant Márek inte har inventerat kockarnas psyke är oförlåtligt. Han får sparken. Som om inte detta vore nog har rätten dekorerats med saltgurka som här spelar utanför sin zon. MK slår dock fast att de tre huvudsakliga elementen, kalv, murkla och spenat borde belönas. MK dricker här 2009 Pierre Damoy, Gevrey-Chambertin ,"Clos Tamisot".
 
Hare. MK fullständigt golvas av djupet och mörkret. Denna rätt är fullständigt fantastisk. 2009 Pierre Damoy, Gevrey-Chambertin ,"Clos Tamisot" ackompanjerade.
 
Haren är så sinnesjukt god, speciellt det i botten liggande harkoket som har cyklat tandem med anklever och valnötter. Jonathan tappar vid det här laget förståndet och bryter ihop. Han börjar gråta.
 
Innan tårarna torkat börjar han maniskt och högfrekvent att applådera denna geniala MK-hyllning. Granvik blir så lycklig över rätten att han i sympati tappar omdömet och återanställer Márek.
 
Den unga tjeckens lycka blir dock inte lång då servitören vänligt frågar om MK vill ha ost eller dessert. Det räcker med en enda blick från MK-generalen för att Márek återigen lämnar lokalen.
 
Ostbricka. 2007 Chateau Puygueraud.
 
Och, för att MK dyrkar tydlighet, notan:

Kommentarer
Postat av: Anonym

notan då?

2012-11-28 @ 21:15:09
Postat av: MK

Anonym: Serverad.

2012-11-30 @ 23:15:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0