Gondolen
"Efter maten dricker jag nästan aldrig starksprit. Om det inte är något bus på gång."
Citat Erik Lallerstedt.
"Efter maten kryper jag in i en kokong av Middagsklubbens President-chili och sover middag. Om det inte är något bus på gång."
Citat Leo Tangen.
Gondolen invigdes samtidigt som Katarinahissen år 1935. Man kan tro att folk på den tiden höll sig lite i skinnet och var ordentliga. Eller så tror man på den legendariska journalisten Barbro "Bang" Alving, som vid tidpunkten skrev i sin dagbok: "Du jublade över Sandemose i telefon, men jag vill inte påstå att jag träffat honom, jag har träffat en full dåre som visserligen var gräsligt rolig och stal bordssilver och satte sig vid andras bord och skulle gifta sig med uppasserskan och brände mig på kinden med en cigarr så det blir men för livet och det ena med det andra."
Bang själv drack ofta hårt och beskrev sig själv som "egocentrisk så jag borde skjutas". På en fest hos Alice Lyttkens sågade hon inför öppen ridå Vilhelm Moberg med dåtidens svar på "han här är en inkompetent jävla nolla". Moberg sa upp bekantskapen brevledes dagen efter.
Granvik känner sig nostalgisk. När han blickar ut genom Gondolens välputsade fönster och ser Birkabåten lämna hamn undrar han om Bang, som på 30- och 40-talet var ökänd i Stockholms krogsväng, kanske satt precis här när hon gjorde stan efter att ha återkommit till Sverige efter att ha slagit igenom som DN:s träffsäkra reporter på OS i Berlin 1936.
Bang var starkt emot Hitler och satt på läktaren i Berlin och räknade vilka länder som heilade respektive inte heilade: "Och var så lugn för höga Norden, där kommer det rödvita Danmark, och det brokigt klädda Finland och det flotta norska laget, inte en arm lyfts, och så kommer de svenske /.../ Men i svenska truppen höjs bara en arm, det är en fotbollskille, som hittat någon bekant i publiken, och den hälsningen är svensk. Den betyder 'tjena'".
Om stjärnreportern hade blickat till vänster mot Gröna Lund hade hon också sett Nöjesfältet, som bredrev konkurrerande verksamhet mitt emot Gröna Lund fram till 1957. En anledning till att Granvik tänker på svunna tider är att han för kvällen har sällskap med mormor Dagny, som åt förlovningsmiddag med morfar Gunnar 1948 eller 1949 just på Gondolen.
Dagny inleder med Carpaccio på kalv med citronmarinerad vit
sparris, parmesanost och brynt smörcrème (125 kr) och gör tummen upp.
Granvik blir först perplex när 1/2 hummer med mango- och avokadosalsa, toast och citron (155 kr) serveras med en rejäl hög riven pepparrot. Kombinationen är dock inte alls så tokig.
Ankleverterrin med oxbringa, druvsallad, krusbärschutney och saltrostade macadamiannötter (145 kr) är en annan bra start.
Grillad hälleflundra med picklad fänkål, confiterad mandelpotatis och cidersenapsupremesås (295 kr). Dags för huvudrätter och MK-fanet mamma Granvik rensar fatet.
Halstrad röding med primörer, dillhollandaise och potatisterrin smaksatt med prästost (285 kr) har fin smak och fisken är bra tillagad.
Smörstekt abborrfilé med gräddstuvade spritärtor och stekt färskpotatis (285 kr). Granvik är mycket nöjd med både fiskens konsistens och att köket har lyckats få en fräschhet i gräddsystemet. Liksom till hummern rekommenderar servitrisen vinet Villa Maria Sauvignon Blanc 2010 och det är så lysande att Granvik tar in ett tredje glas.
MK:s utsände avslutar med en tia romdrink, medan andra i sällskapet testar efterrätter:
Vaniljcrème brûlée med chokladmacron (110 kr) får applåder, även om macronen bedöms som umbärlig.
Vit chokladmousse med jordgubbsgele på browniebotten (105 kr). Oklart om någon vill stå för den här beställningen.
Granvik kilar ned till Östgötakällaren och får sig en smakbit när Jonathan sänker en Ugnstekt fläsklägg med surkål & knödel (165 kr). Svålen är het som solen och krispig som Hestons morgonandedräkt. Ett briljant stycke gris, som gnags till benet.
Citat Erik Lallerstedt.
"Efter maten kryper jag in i en kokong av Middagsklubbens President-chili och sover middag. Om det inte är något bus på gång."
Citat Leo Tangen.
Gondolen invigdes samtidigt som Katarinahissen år 1935. Man kan tro att folk på den tiden höll sig lite i skinnet och var ordentliga. Eller så tror man på den legendariska journalisten Barbro "Bang" Alving, som vid tidpunkten skrev i sin dagbok: "Du jublade över Sandemose i telefon, men jag vill inte påstå att jag träffat honom, jag har träffat en full dåre som visserligen var gräsligt rolig och stal bordssilver och satte sig vid andras bord och skulle gifta sig med uppasserskan och brände mig på kinden med en cigarr så det blir men för livet och det ena med det andra."
Bang själv drack ofta hårt och beskrev sig själv som "egocentrisk så jag borde skjutas". På en fest hos Alice Lyttkens sågade hon inför öppen ridå Vilhelm Moberg med dåtidens svar på "han här är en inkompetent jävla nolla". Moberg sa upp bekantskapen brevledes dagen efter.
Granvik känner sig nostalgisk. När han blickar ut genom Gondolens välputsade fönster och ser Birkabåten lämna hamn undrar han om Bang, som på 30- och 40-talet var ökänd i Stockholms krogsväng, kanske satt precis här när hon gjorde stan efter att ha återkommit till Sverige efter att ha slagit igenom som DN:s träffsäkra reporter på OS i Berlin 1936.
Bang var starkt emot Hitler och satt på läktaren i Berlin och räknade vilka länder som heilade respektive inte heilade: "Och var så lugn för höga Norden, där kommer det rödvita Danmark, och det brokigt klädda Finland och det flotta norska laget, inte en arm lyfts, och så kommer de svenske /.../ Men i svenska truppen höjs bara en arm, det är en fotbollskille, som hittat någon bekant i publiken, och den hälsningen är svensk. Den betyder 'tjena'".
Om stjärnreportern hade blickat till vänster mot Gröna Lund hade hon också sett Nöjesfältet, som bredrev konkurrerande verksamhet mitt emot Gröna Lund fram till 1957. En anledning till att Granvik tänker på svunna tider är att han för kvällen har sällskap med mormor Dagny, som åt förlovningsmiddag med morfar Gunnar 1948 eller 1949 just på Gondolen.
Dagny inleder med Carpaccio på kalv med citronmarinerad vit
sparris, parmesanost och brynt smörcrème (125 kr) och gör tummen upp.
Granvik blir först perplex när 1/2 hummer med mango- och avokadosalsa, toast och citron (155 kr) serveras med en rejäl hög riven pepparrot. Kombinationen är dock inte alls så tokig.
Ankleverterrin med oxbringa, druvsallad, krusbärschutney och saltrostade macadamiannötter (145 kr) är en annan bra start.
Grillad hälleflundra med picklad fänkål, confiterad mandelpotatis och cidersenapsupremesås (295 kr). Dags för huvudrätter och MK-fanet mamma Granvik rensar fatet.
Halstrad röding med primörer, dillhollandaise och potatisterrin smaksatt med prästost (285 kr) har fin smak och fisken är bra tillagad.
Smörstekt abborrfilé med gräddstuvade spritärtor och stekt färskpotatis (285 kr). Granvik är mycket nöjd med både fiskens konsistens och att köket har lyckats få en fräschhet i gräddsystemet. Liksom till hummern rekommenderar servitrisen vinet Villa Maria Sauvignon Blanc 2010 och det är så lysande att Granvik tar in ett tredje glas.
MK:s utsände avslutar med en tia romdrink, medan andra i sällskapet testar efterrätter:
Vaniljcrème brûlée med chokladmacron (110 kr) får applåder, även om macronen bedöms som umbärlig.
Vit chokladmousse med jordgubbsgele på browniebotten (105 kr). Oklart om någon vill stå för den här beställningen.
Granvik kilar ned till Östgötakällaren och får sig en smakbit när Jonathan sänker en Ugnstekt fläsklägg med surkål & knödel (165 kr). Svålen är het som solen och krispig som Hestons morgonandedräkt. Ett briljant stycke gris, som gnags till benet.
Oaxen Krog
Efter sex timmar dukas ett mini-meth-labb upp framför Middagsklubbens representant Granvik, kapten G och kamrer Hjalmar. Strax därefter, vid midnatt, beger sig de tre med uppspärrade ögon till öns kalkbrott. Detta för att fånga lysmaskar till lysmaskfylld laxmun, en rätt som Jonathan skissar på inför nästa års Årets Kock-tävling.
Men allt börjar med att kapten G bjuder landkrabborna Hjalmar och Granvik på varsitt glas Captain Morgan efter avfärd från Nynäshamn.
Diverse charkuterier och hemslungad potatissallad agerar gomkittlare medan resesällskapet laddar upp inför kvällens sittning.
Oaxen Krog har hamnat på flera listor över världens bästa restauranger, men har aldrig fått någon Michelinstjärna. Vissa hävdar att det beror på att den bara har öppet 6 månader om året, men skulle det stämma borde väl inte heller El Bulli kunnat knipa stjärnor?
Hursomhelst är det sista sommaren i nuvarande regi. Den vackra villan och restaurangen på Mörkö är till salu och i slutet av 2012 räknar krögarparet Magnus Ek och Agneta Green med att ha förvandlat ett förfallet båtvarv på Djurgården i Stockholm till en restaurang "i samma klass som Oaxen". Då kanske äntligen en M-stjärna faller från himlen, men till dess får de nöja sig med ett celebert besök från MK-stjärnan Granvik.
Nere vid bryggcafét räknar Hjalmar ut vad det skulle kosta honom att köpa ön som present till MK.
En timme senare sitter sällskapet på Oaxen Krogs uteservering och bekantar sig med inledningen på Tabberasmenyn: abborre med pepparotsskum. Det är en pigg start med en rejäl kyss av pepparrot och ett litet statement: "Mellanmjölksgommar gör bäst i att gömma sig i båthuset. Här lagar vi mat med attityd."
Mystallrik där vinnarna är en läcker klar jordärtskockssoppa och friterad jordärtskocksveloute, som är så härligt krispig utanpå och krämigt god innuti att Granvik funderar på om man kan skriva in i sitt testament att man ska doppas i den syndigt tjocka såsen och sedan friteras innan man jordfästs när nu den sista dagen har slagit till.
Därutöver ingår ett par av Oaxens egna charkuterier, torkad grön tomat med lök och en krispig ring som inte gör något större intryck.
Rödbetssystem där den friterade varianten i högra hörnet vann.
Rökta svartrötter. En favorit bland aptitretarna.
På vägen långt till vänster syns en liten agent utsänd av Willy:s (ja, den vidriga lågpriskedjan som jävlas med ärans man Willy Ohlssons goda namn). Målet för den lille lömske sparkcyklisten är att sladda så att det sprutar grus i MK-generalen Granviks mat så att han får stentarm och dör. Går inte det har han order att köra rakt ut i sjön så att serveringspersonalen ska bli distraherade och ge MK sämre service. Därför äts resten av middag i den mer skyddade matsalen.
Ibland åker ett sidoserveringsbord fram där personalen fixar och trixar. Här är det makrillsbitar som tillagas i två minuter i vatten kryddat med allöv.
Allövsinkokt makrill med sallad i luftlöksdressing, dragon-puré samt fruset rödbetsvatten & hyvlad hasselnöt. Trevligt sätt att tillaga fisk på och fin mix av olika smaker och konsistenser.
Tartar på älginnanlår & råräka med senapskräm, puré på inlagda enbär samt fänkål & rostade gryn. Bra skjuts av enbär och senap och de knapriga grynen är lysande kontrast mot den mjälla tartaren.
Musselbuljong sommarängssilas, för att sedan hällas över...
... Pilgrimsmussla tillagad i sitt skal med confiterad Skilleby-zucchini & grillad gurka, yougurtskum samt kronärtskockspuré. Fantastisk rätt. En av kvällens absoluta höjdare.
Hello fish face.
Ljummen havskräfta & kolgrillat torskhuvud med tallinfuserad spetskål, kålrabbi & gäddrom i smörad yoghurtvassle. När torskhuvudet transcheras frågar servitrisen vem som vill ha tungan och vilka som vill dela på läppen. Granvik, som har en liten påse torkade torskläppar i fickan, väljer den åtovärda lilla tungan (syns långt uppe i höger på bilden). G och Hjalmar försöker lista ut vem av dem som fick överläpp respektive underläpp. En mästerlig komposition.
Strömming & hummer med ”Oaxenkapris” i brynt smör med groddad mandel, persiljerotspuré & kumminkryddat ströbröd. Så ska en strömming tillagas och serveras. Granvik äter till och med upp strömmingens lilla öga, som under ätningen lossnar och blandas med resten av mumset.
En stor krokofant?
Nej, röllikablomskryddad kvigafilé från Järna. Serveras med varma sörmländska kantareller med paranötter & vinägerett på friterat kycklingskinn. Gott givetvis, men Granvik undrar om inte skumtrenden har börjat mögla.
Det knackas lera.
Lök bakad i blålera och lagrat saltat späck. Bättre på pappret än i verkligheten, tyvärr.
Potatisstomp med ingefära och rostad Ovikenost, bakad kumminkryddad lök & björkrisbakad rättika samt picklad kärleksört i brynt smör. Inte heller detta någon storslagen smakexplosion.
Vildoreganomörad kalvsadel med slånlav, svampkräm, äggula med fältmalörtsaska serverad med stenbitsrom & steksky från anka är däremot sagolik.
Stekt blodpudding & sidfläsk glaserat med Blaxta-lönnsirap, rostad purjolök, rostade fänkålsfrön & Oaxen´s kallrökta vildsvinskorv med äpple & oxsvanssky. Perfekt tillagad blodpudding och lysande tillbehör gör kvällens största upplevelse. Överlag har vinpaketet inte övertygat, men här serveras en bländande 2009 Antica Terra Pinot Noir Eola-Amity Hills Willamette Valley Oregon USA bio.
Efterrätter är för dagisbarn och diabetiker, så avslutningen på Tabberasen är inget som applåderas högt.
Varm granbarksost från Jürss med granbarksmulor & körvelkryddad hjortronkompott med syrlig semitorkad morot. MK är ostfreaks, men denna var för blek.
Ingefära- & libbstickakokt rabarber med glass & mousse på mannagryn, friterad risgrynsgröt. En bit grishuvud hade varit något att bita i.
Karamelliserad varm palsternacka med krokantsmulor, kärnmjölksorbet & salt lönnsirap. "Hallå, sockerförgiftning vid bord fem. Skicka hit en kanna saltinfuserad tuppbuljong och en kanyl, tack!"
Walter White kommer i stället in med ett portabelt litet meth-labb.
Men allt börjar med att kapten G bjuder landkrabborna Hjalmar och Granvik på varsitt glas Captain Morgan efter avfärd från Nynäshamn.
Diverse charkuterier och hemslungad potatissallad agerar gomkittlare medan resesällskapet laddar upp inför kvällens sittning.
Oaxen Krog har hamnat på flera listor över världens bästa restauranger, men har aldrig fått någon Michelinstjärna. Vissa hävdar att det beror på att den bara har öppet 6 månader om året, men skulle det stämma borde väl inte heller El Bulli kunnat knipa stjärnor?
Hursomhelst är det sista sommaren i nuvarande regi. Den vackra villan och restaurangen på Mörkö är till salu och i slutet av 2012 räknar krögarparet Magnus Ek och Agneta Green med att ha förvandlat ett förfallet båtvarv på Djurgården i Stockholm till en restaurang "i samma klass som Oaxen". Då kanske äntligen en M-stjärna faller från himlen, men till dess får de nöja sig med ett celebert besök från MK-stjärnan Granvik.
Nere vid bryggcafét räknar Hjalmar ut vad det skulle kosta honom att köpa ön som present till MK.
En timme senare sitter sällskapet på Oaxen Krogs uteservering och bekantar sig med inledningen på Tabberasmenyn: abborre med pepparotsskum. Det är en pigg start med en rejäl kyss av pepparrot och ett litet statement: "Mellanmjölksgommar gör bäst i att gömma sig i båthuset. Här lagar vi mat med attityd."
Mystallrik där vinnarna är en läcker klar jordärtskockssoppa och friterad jordärtskocksveloute, som är så härligt krispig utanpå och krämigt god innuti att Granvik funderar på om man kan skriva in i sitt testament att man ska doppas i den syndigt tjocka såsen och sedan friteras innan man jordfästs när nu den sista dagen har slagit till.
Därutöver ingår ett par av Oaxens egna charkuterier, torkad grön tomat med lök och en krispig ring som inte gör något större intryck.
Rödbetssystem där den friterade varianten i högra hörnet vann.
Rökta svartrötter. En favorit bland aptitretarna.
På vägen långt till vänster syns en liten agent utsänd av Willy:s (ja, den vidriga lågpriskedjan som jävlas med ärans man Willy Ohlssons goda namn). Målet för den lille lömske sparkcyklisten är att sladda så att det sprutar grus i MK-generalen Granviks mat så att han får stentarm och dör. Går inte det har han order att köra rakt ut i sjön så att serveringspersonalen ska bli distraherade och ge MK sämre service. Därför äts resten av middag i den mer skyddade matsalen.
Ibland åker ett sidoserveringsbord fram där personalen fixar och trixar. Här är det makrillsbitar som tillagas i två minuter i vatten kryddat med allöv.
Allövsinkokt makrill med sallad i luftlöksdressing, dragon-puré samt fruset rödbetsvatten & hyvlad hasselnöt. Trevligt sätt att tillaga fisk på och fin mix av olika smaker och konsistenser.
Tartar på älginnanlår & råräka med senapskräm, puré på inlagda enbär samt fänkål & rostade gryn. Bra skjuts av enbär och senap och de knapriga grynen är lysande kontrast mot den mjälla tartaren.
Musselbuljong sommarängssilas, för att sedan hällas över...
... Pilgrimsmussla tillagad i sitt skal med confiterad Skilleby-zucchini & grillad gurka, yougurtskum samt kronärtskockspuré. Fantastisk rätt. En av kvällens absoluta höjdare.
Hello fish face.
Ljummen havskräfta & kolgrillat torskhuvud med tallinfuserad spetskål, kålrabbi & gäddrom i smörad yoghurtvassle. När torskhuvudet transcheras frågar servitrisen vem som vill ha tungan och vilka som vill dela på läppen. Granvik, som har en liten påse torkade torskläppar i fickan, väljer den åtovärda lilla tungan (syns långt uppe i höger på bilden). G och Hjalmar försöker lista ut vem av dem som fick överläpp respektive underläpp. En mästerlig komposition.
Strömming & hummer med ”Oaxenkapris” i brynt smör med groddad mandel, persiljerotspuré & kumminkryddat ströbröd. Så ska en strömming tillagas och serveras. Granvik äter till och med upp strömmingens lilla öga, som under ätningen lossnar och blandas med resten av mumset.
En stor krokofant?
Nej, röllikablomskryddad kvigafilé från Järna. Serveras med varma sörmländska kantareller med paranötter & vinägerett på friterat kycklingskinn. Gott givetvis, men Granvik undrar om inte skumtrenden har börjat mögla.
Det knackas lera.
Lök bakad i blålera och lagrat saltat späck. Bättre på pappret än i verkligheten, tyvärr.
Potatisstomp med ingefära och rostad Ovikenost, bakad kumminkryddad lök & björkrisbakad rättika samt picklad kärleksört i brynt smör. Inte heller detta någon storslagen smakexplosion.
Vildoreganomörad kalvsadel med slånlav, svampkräm, äggula med fältmalörtsaska serverad med stenbitsrom & steksky från anka är däremot sagolik.
Stekt blodpudding & sidfläsk glaserat med Blaxta-lönnsirap, rostad purjolök, rostade fänkålsfrön & Oaxen´s kallrökta vildsvinskorv med äpple & oxsvanssky. Perfekt tillagad blodpudding och lysande tillbehör gör kvällens största upplevelse. Överlag har vinpaketet inte övertygat, men här serveras en bländande 2009 Antica Terra Pinot Noir Eola-Amity Hills Willamette Valley Oregon USA bio.
Efterrätter är för dagisbarn och diabetiker, så avslutningen på Tabberasen är inget som applåderas högt.
Varm granbarksost från Jürss med granbarksmulor & körvelkryddad hjortronkompott med syrlig semitorkad morot. MK är ostfreaks, men denna var för blek.
Ingefära- & libbstickakokt rabarber med glass & mousse på mannagryn, friterad risgrynsgröt. En bit grishuvud hade varit något att bita i.
Karamelliserad varm palsternacka med krokantsmulor, kärnmjölksorbet & salt lönnsirap. "Hallå, sockerförgiftning vid bord fem. Skicka hit en kanna saltinfuserad tuppbuljong och en kanyl, tack!"
Walter White kommer i stället in med ett portabelt litet meth-labb.
Mathias Dahlgren Matbaren
- Nämen är det Middagsklubben, utbrister en av Mathias undersåtar när klubben så äntligen gör entré i full kapacitet. Tidigare färder har enbart bemannats av kapten Granvik då Jonathan ofta varit upptagen (med att konstruera system som både inbegriper sträckt svanhals och karpgelé). Denna gång har dock även Jonathan bestämt sig för att ära Mathias Dahlgren med sin närvaro.
Ett av världens största matmedier har kallat det den kulinariska sakristian och Hjalmar ska under kvällen kalla krögaren gud. Platsen är Mathias Dahlgren: Matbaren och som vanligt får inte MK arbeta ostört. Redan när kanslichefen Mikael tidigt i våras annonserade att de två köksmullorna skulle besöka MD i juli hörde tusentals fans av sig med förfrågningar. Lukrativt nog bestämde ekonomichefen Jürgen att klubben skulle auktionera ut fyra biljetter till MD-kvällen. MK-fanet bland MK-fans, Hjalmar, var naturligtvis snabb att nypa en biljett. Resterande tre platser gick till Tobias, Anna och den minst sagt kontroversiella praktikanten Basse som tydligen skaffat sig ett välbetalt jobb.
Snabbt imponerar den ovan nämnda servitören (Mathias?) genom att sälja varsin folköl (Hantverksbryggeriets bonden folklig ale) till Hjalmar, Basse och dr. Granvik för 80 kr flaskan. Jonathan och Tobias jobbar istället med Nörrebro brygghus New York lager. Anna imponerar kanske mest genom att ropa in ett glas juice för 60 kr.
Dryckesmumset får hursom sällskapet att tänka klart och de första rätterna anländer snart.
Bakad ekologisk gåslever med salvia, rökt sidfläsk och druvor (195 kr) får åtminstone Jonathan att skratta glatt. Basse har mage att hävda att en sked skulle ha varit nog varpå Granvik mentalt lustmördar praktikanten. Hjalmar vill dock inte vara sämre än sin idol och ropar senare in en alldeles egen tallrik.
Här råder dock inga delade meningar. Rödbetor och jordärtskocka med tryffel, vattenkrasse, hasselnötter och lagrad ost (215 kr) är sagolikt god. Tveklöst det bästa på menyn enas senare alla sex deltagare om.
Sashimi på salmalax och renkalv med avokado, ingefära och pepparrot (235 kr) är en av Mathias storsäljare. Både Jonathan och Granvik är övertygade att sashimi inte kan bli bättre än den fisk den utgörs av, och är därför skeptiska. Hos Mathias vill duon njuta lagad mat. Basse övertygar dem dock att dela en tallrik med honom. Det är en farlig balansgång Basse går, men turligt nog för hans del är fisken kort och gott magnifik.
Jonathan har alltid gått sin egen väg, det gör han även när han beordar in porterbrässerad oxkind med rödbetor, stekt lök och pepparrot (245 kr). Strax under maginivå men en fullt habil kind. Sin egen väg går han eftersom det övriga sällskapet ropat in...
... Waguburgaren (350 kr). Tidigt står det klart att unge herr Taylor tyvärr gått bet på en alldeles fantastisk upplevelse. Mathias hamburgare är tveklöst den bästa MK testat. Liggandes på smörstekt surdegsbröd och toppad med riven tryffel är det dock kanske ingen större överaskning.
De två kökskosmonauterna Jonathan och Granvik har länge hävdat att Mathias Dahlgrens Matbaren är Stockholms bästa restaurang sett till ett möte mellan prisnivå och kvalitet. Att krögaren själv stryker runt hör kanske inte till vanligheterna, men å andra sidan är Middagklubben inte ovana vid att folk snokar runt när de uppträder:
Mathias...
... Följer intresserat Jonathan och Granviks show.
Ett av världens största matmedier har kallat det den kulinariska sakristian och Hjalmar ska under kvällen kalla krögaren gud. Platsen är Mathias Dahlgren: Matbaren och som vanligt får inte MK arbeta ostört. Redan när kanslichefen Mikael tidigt i våras annonserade att de två köksmullorna skulle besöka MD i juli hörde tusentals fans av sig med förfrågningar. Lukrativt nog bestämde ekonomichefen Jürgen att klubben skulle auktionera ut fyra biljetter till MD-kvällen. MK-fanet bland MK-fans, Hjalmar, var naturligtvis snabb att nypa en biljett. Resterande tre platser gick till Tobias, Anna och den minst sagt kontroversiella praktikanten Basse som tydligen skaffat sig ett välbetalt jobb.
Snabbt imponerar den ovan nämnda servitören (Mathias?) genom att sälja varsin folköl (Hantverksbryggeriets bonden folklig ale) till Hjalmar, Basse och dr. Granvik för 80 kr flaskan. Jonathan och Tobias jobbar istället med Nörrebro brygghus New York lager. Anna imponerar kanske mest genom att ropa in ett glas juice för 60 kr.
Dryckesmumset får hursom sällskapet att tänka klart och de första rätterna anländer snart.
Bakad ekologisk gåslever med salvia, rökt sidfläsk och druvor (195 kr) får åtminstone Jonathan att skratta glatt. Basse har mage att hävda att en sked skulle ha varit nog varpå Granvik mentalt lustmördar praktikanten. Hjalmar vill dock inte vara sämre än sin idol och ropar senare in en alldeles egen tallrik.
Här råder dock inga delade meningar. Rödbetor och jordärtskocka med tryffel, vattenkrasse, hasselnötter och lagrad ost (215 kr) är sagolikt god. Tveklöst det bästa på menyn enas senare alla sex deltagare om.
Sashimi på salmalax och renkalv med avokado, ingefära och pepparrot (235 kr) är en av Mathias storsäljare. Både Jonathan och Granvik är övertygade att sashimi inte kan bli bättre än den fisk den utgörs av, och är därför skeptiska. Hos Mathias vill duon njuta lagad mat. Basse övertygar dem dock att dela en tallrik med honom. Det är en farlig balansgång Basse går, men turligt nog för hans del är fisken kort och gott magnifik.
Jonathan har alltid gått sin egen väg, det gör han även när han beordar in porterbrässerad oxkind med rödbetor, stekt lök och pepparrot (245 kr). Strax under maginivå men en fullt habil kind. Sin egen väg går han eftersom det övriga sällskapet ropat in...
... Waguburgaren (350 kr). Tidigt står det klart att unge herr Taylor tyvärr gått bet på en alldeles fantastisk upplevelse. Mathias hamburgare är tveklöst den bästa MK testat. Liggandes på smörstekt surdegsbröd och toppad med riven tryffel är det dock kanske ingen större överaskning.
De två kökskosmonauterna Jonathan och Granvik har länge hävdat att Mathias Dahlgrens Matbaren är Stockholms bästa restaurang sett till ett möte mellan prisnivå och kvalitet. Att krögaren själv stryker runt hör kanske inte till vanligheterna, men å andra sidan är Middagklubben inte ovana vid att folk snokar runt när de uppträder:
Mathias...
... Följer intresserat Jonathan och Granviks show.
Restaurang Svinet
Medan Djuret och Pubologi har semesterstängt har köttkapellmästare Daniel Crespi med personal arrangerat en grissymfoni på den innergård som nås genom entrén till Victory Hotel på Lilla Nygatan 5 i Gamla Stan. Man kan inte boka bord på Svinet, utan gör bäst i att dyka upp en sekund i fem då stället öppnar.
Den enda förrätten på menyn, Gazpacho Andaluz (85 kr), är trevlig, men inte nödvändig. Dock borde brödet ha serverats innan soppan slukades och inte efter.
Soppan serveras i små flaskor, som hämtade från mjölkbils-Sverige.
Huvudrätterna består bara av olika delar grillad gris. Tillbehör som ingår är Münchensallad, en syndigt god rostad vitlöksmajonnäs, en nästan lika lysande kall och dragonstinn variant av béarnaisesås samt en rinnig men smakrik barbequesås.
Münchensallad: potatissallad med picklade grönsaker, bakat ägg, vinaigrette och baconcrisp.
Att välja mellan allt grisgott får MK att svettas. För att undvika mental härdsmälta beställer klubben in En karnivors dröm, alla detaljer för tre till fem personer (850 kr). Dagen innan hade två amerikaner rensat ett sådant fat, så visst fungerar det även för par. Granvik har MK-fanet Hjalmar med sig, så någon risk för överflöd av mat föreligger sålunda icke. Dock kan man tänka sig att Camilla och den av diabetes drabbade Stefan på kontoret skulle tvingas till sjukskrivning om de försökte sig på något liknande.
I dryckeslistan ger alla i personalen olika vintips. Kvällens servitör säger att det är han som är Kim. MK går så klart på Daniels linje och testar zinfandeln Turley årgång 2009 (700 kr) från Kalifornien.
Ett briljant val.
Från vänster: kotlett på ben, spjället, Salsiccia il suino och karrén.
Liggande på tallrik: den spanska superstjärnan Secreto de cerdi iberico de bellota.
Allt kött som serveras är svenskt, förutom Secreto de cerdi iberico de bellota som specialimporteras från Spanien. Styckdetaljen sitter vid skuldran på grisen och är ordentligt marmorerad och fantastiskt smakrik. Av någon mycket märklig anledning är just den biten svår att få tag på i Sverige. Om det beror på otränade svin, gränslöst vansinne eller lagen om alltings jävlighet vet nästan ingen.
Här har kocken haft perfekt tajming vid grillen och inte gått på myten om att griskött måste vara helt genomstekt. Köttbiten är saftigt rosa och helt sagolikt god. Näst bäst är den fantastiskt fina karrén. Salsiccian smakar helt okej, men får ändå ses som bänknötare i detta sammanhang. Det enda riktiga minuset på träbrickan är att citronen borde ha varit grillad.
Grismys.
Den enda förrätten på menyn, Gazpacho Andaluz (85 kr), är trevlig, men inte nödvändig. Dock borde brödet ha serverats innan soppan slukades och inte efter.
Soppan serveras i små flaskor, som hämtade från mjölkbils-Sverige.
Huvudrätterna består bara av olika delar grillad gris. Tillbehör som ingår är Münchensallad, en syndigt god rostad vitlöksmajonnäs, en nästan lika lysande kall och dragonstinn variant av béarnaisesås samt en rinnig men smakrik barbequesås.
Münchensallad: potatissallad med picklade grönsaker, bakat ägg, vinaigrette och baconcrisp.
Att välja mellan allt grisgott får MK att svettas. För att undvika mental härdsmälta beställer klubben in En karnivors dröm, alla detaljer för tre till fem personer (850 kr). Dagen innan hade två amerikaner rensat ett sådant fat, så visst fungerar det även för par. Granvik har MK-fanet Hjalmar med sig, så någon risk för överflöd av mat föreligger sålunda icke. Dock kan man tänka sig att Camilla och den av diabetes drabbade Stefan på kontoret skulle tvingas till sjukskrivning om de försökte sig på något liknande.
I dryckeslistan ger alla i personalen olika vintips. Kvällens servitör säger att det är han som är Kim. MK går så klart på Daniels linje och testar zinfandeln Turley årgång 2009 (700 kr) från Kalifornien.
Ett briljant val.
Från vänster: kotlett på ben, spjället, Salsiccia il suino och karrén.
Liggande på tallrik: den spanska superstjärnan Secreto de cerdi iberico de bellota.
Allt kött som serveras är svenskt, förutom Secreto de cerdi iberico de bellota som specialimporteras från Spanien. Styckdetaljen sitter vid skuldran på grisen och är ordentligt marmorerad och fantastiskt smakrik. Av någon mycket märklig anledning är just den biten svår att få tag på i Sverige. Om det beror på otränade svin, gränslöst vansinne eller lagen om alltings jävlighet vet nästan ingen.
Här har kocken haft perfekt tajming vid grillen och inte gått på myten om att griskött måste vara helt genomstekt. Köttbiten är saftigt rosa och helt sagolikt god. Näst bäst är den fantastiskt fina karrén. Salsiccian smakar helt okej, men får ändå ses som bänknötare i detta sammanhang. Det enda riktiga minuset på träbrickan är att citronen borde ha varit grillad.
Grismys.
