Blodpudding
Att komma över svinblod är, i det tjugoförsta århundradet, inte den lättaste av operationer. På 70-talet hade alla familjer en hink grisvin i jordkällaren, det vet alla. Numera räcker det inte att gå en trappa ned utan man måste ringa kollegorna/fansen hos Sandström i Söderhallarna.
En junior hos köttnasaren förklarar att de skeppar iväg fryst blod i händiga enlitershinkar till den intresserade. MK lägger omedelbart in en bokning, och kompletterar med en näve späck, det vill säga samma djurs (Ralph) underhudsfett.
Jonathan befinner sig i London vid tidpunkten då blodet ska hämtas, han sitter i möte med Heston angående en ny teknik vid framställandet av musklubba, där bland annat gengas ingår. Därför är det enkom Granvik som får njuta av att yttra repliken "hej, min kompis har beställt en liter grisblod", och få svaret "just ja, och späck".
Ett jätteproblem uppenbarar sig när Sandström meddelar att både bacon och rimmat sidfläsk är slut. Granvik viker sig dubbel av ångest och svettpärlor stänker från hans panna mot de andra kunderna. Sandström tar då fram en kilosbit orimmat fläsk och baddar Granviks oroliga anlete med den. Tillsammans har de löst ett JP. Det enda som behövs är att salta fläsket, vilket MK både kan och vill.
Det här med blod i mat kan först kännas lite udda, kanske till och med vulgärt. När MK lättar på locket märkt "Grisblod" möts de av en syn som måste betyda synd. En morbid och ganska stor klump av okänt ursprung ligger och dansar på ytan. Blodet silas så fort gruppen samlat sig, sedan dränks rågmjöl, äpplen, rödlök, späck, sirap, mejram, ingefära, kryddpeppar, vitpeppar, svartpeppar, timjan och nejlikor av den djupröda såsen. Späckmyset har en tendens att gifta sig med vispen, man får då ta till sin bästa CSI-teknik för att skilja dem åt.
Något som alla vet är att MK planerar sina konstverk mycket noggrant innan de presenteras i skriven form. Ingenstans kunde klubben hitta hela nejlikor värdiga att ingå svinblodets allians. De dröp av ohälsosam jul och prydnadsstatus. Via MK-syd-syd-syd-syd-syd-syd i Addis Abeba får de tu nys om att en alldeles oerhört trevlig nejlikeart har påträffats lokalt. Genom att snurra praktikanttombolan får MK tag på en orädd yngling, som inte alls är främmande för tanken att resa för det större bättre.
Basse (praktikant) och Marie (fan) handlar nejlikor i roliga hattar
Väl på plats MMS:ar Basse över en bild och ett förslag på en storviltaladåb. Tyvärr har flygbolaget mage att förbjuda transport av kadaver. En annan negativ aspekt på det hela var att praktikanten hade fräckheten att be Granvik om en tjänst, varför MK omedelbart avskedar honom.
Plottrig presentation, men potentialen lyser
Sargad beger sig Basse ut på den tanzanianska savannen. I dagar vandrar han planlöst omkring, svävandes i konstant livsfara. Vid en konfrontation med ett lejon slår snilleblixten rakt ned och den kastlöse MMS:ar en ny bild, denna gång ackompanjerad med en helt genial receptskiss på lejoncrepés. Basse träder omedelbart åter i tjänst!
BP-smeten hälls i smörade formar (jättekul), täcks med folie, och sätts i vattenbad i 175-gradig ugn (jättekul). Där bor de i en dryg timme. Blodpudding är som känt svagt för kontraster, så efter bastubadet hoppar formarna rakt ut i minusgraderna på balkongen. Där vaktas de av gigantiska istappar i ungefär två timmar.
Blod i ugn
Sedan återstår att förbereda svålen, steka fläsket och karamellisera äppelskivorna. Blodpuddingen ska naturligtvis också skäras och stekas. Det klassiska tillvägagångssättet är dock att äta sin pudding ostekt. Enbart på senare år, har den ädla blodlängden föredragits nystekt framför nybakad. MK lever i nuet.
BP, strax innan den steks
BP, strax efter den stekts
Till den färdiga BP:n dricker MK givetvis Bedarö. Men de kompletterar med Guinness, som lirar utomordentligt fint med den svulstiga puddingen. Jämförelsen borde rimligtvis vara mot ful-BP som köps färdig. MK:s är ljusår bättre. Den har en helt annan komplexitet i konsistensen, fantastiskt frasig på utsidan och härligt mjäll på insidan. Alla kryddor framträder individuellt, inte som en enda smak, vilket MK är särdeles nöjda med. Att det tar sex timmar att skapa samt det faktum att det är ungefär tio gånger dyrare per portion, jämfört med köpe-BP, är inte heller något gänget grämer sig över.
En junior hos köttnasaren förklarar att de skeppar iväg fryst blod i händiga enlitershinkar till den intresserade. MK lägger omedelbart in en bokning, och kompletterar med en näve späck, det vill säga samma djurs (Ralph) underhudsfett.
Jonathan befinner sig i London vid tidpunkten då blodet ska hämtas, han sitter i möte med Heston angående en ny teknik vid framställandet av musklubba, där bland annat gengas ingår. Därför är det enkom Granvik som får njuta av att yttra repliken "hej, min kompis har beställt en liter grisblod", och få svaret "just ja, och späck".
Ett jätteproblem uppenbarar sig när Sandström meddelar att både bacon och rimmat sidfläsk är slut. Granvik viker sig dubbel av ångest och svettpärlor stänker från hans panna mot de andra kunderna. Sandström tar då fram en kilosbit orimmat fläsk och baddar Granviks oroliga anlete med den. Tillsammans har de löst ett JP. Det enda som behövs är att salta fläsket, vilket MK både kan och vill.
Det här med blod i mat kan först kännas lite udda, kanske till och med vulgärt. När MK lättar på locket märkt "Grisblod" möts de av en syn som måste betyda synd. En morbid och ganska stor klump av okänt ursprung ligger och dansar på ytan. Blodet silas så fort gruppen samlat sig, sedan dränks rågmjöl, äpplen, rödlök, späck, sirap, mejram, ingefära, kryddpeppar, vitpeppar, svartpeppar, timjan och nejlikor av den djupröda såsen. Späckmyset har en tendens att gifta sig med vispen, man får då ta till sin bästa CSI-teknik för att skilja dem åt.
Något som alla vet är att MK planerar sina konstverk mycket noggrant innan de presenteras i skriven form. Ingenstans kunde klubben hitta hela nejlikor värdiga att ingå svinblodets allians. De dröp av ohälsosam jul och prydnadsstatus. Via MK-syd-syd-syd-syd-syd-syd i Addis Abeba får de tu nys om att en alldeles oerhört trevlig nejlikeart har påträffats lokalt. Genom att snurra praktikanttombolan får MK tag på en orädd yngling, som inte alls är främmande för tanken att resa för det större bättre.
Basse (praktikant) och Marie (fan) handlar nejlikor i roliga hattar
Väl på plats MMS:ar Basse över en bild och ett förslag på en storviltaladåb. Tyvärr har flygbolaget mage att förbjuda transport av kadaver. En annan negativ aspekt på det hela var att praktikanten hade fräckheten att be Granvik om en tjänst, varför MK omedelbart avskedar honom.
Plottrig presentation, men potentialen lyser
Sargad beger sig Basse ut på den tanzanianska savannen. I dagar vandrar han planlöst omkring, svävandes i konstant livsfara. Vid en konfrontation med ett lejon slår snilleblixten rakt ned och den kastlöse MMS:ar en ny bild, denna gång ackompanjerad med en helt genial receptskiss på lejoncrepés. Basse träder omedelbart åter i tjänst!
BP-smeten hälls i smörade formar (jättekul), täcks med folie, och sätts i vattenbad i 175-gradig ugn (jättekul). Där bor de i en dryg timme. Blodpudding är som känt svagt för kontraster, så efter bastubadet hoppar formarna rakt ut i minusgraderna på balkongen. Där vaktas de av gigantiska istappar i ungefär två timmar.
Blod i ugn
Sedan återstår att förbereda svålen, steka fläsket och karamellisera äppelskivorna. Blodpuddingen ska naturligtvis också skäras och stekas. Det klassiska tillvägagångssättet är dock att äta sin pudding ostekt. Enbart på senare år, har den ädla blodlängden föredragits nystekt framför nybakad. MK lever i nuet.
BP, strax innan den steks
BP, strax efter den stekts
Till den färdiga BP:n dricker MK givetvis Bedarö. Men de kompletterar med Guinness, som lirar utomordentligt fint med den svulstiga puddingen. Jämförelsen borde rimligtvis vara mot ful-BP som köps färdig. MK:s är ljusår bättre. Den har en helt annan komplexitet i konsistensen, fantastiskt frasig på utsidan och härligt mjäll på insidan. Alla kryddor framträder individuellt, inte som en enda smak, vilket MK är särdeles nöjda med. Att det tar sex timmar att skapa samt det faktum att det är ungefär tio gånger dyrare per portion, jämfört med köpe-BP, är inte heller något gänget grämer sig över.
