MK:s hösttryffelmeny

Frantzén och Lindeberg har gjort det. Oaxen likaså. Varför inte Middagsklubben har satt ihop en egen tryffelmeny kunde varken Jonathan eller Granvik svara på, när MK:s tryffelinbox tömdes av kanslichefen Marianne. Tiotusentals fans hade tydligen vädrat åsikten att Föreningen borde tackla en av de ultimata råvarorna när det kommer till lyx och dekadens, och sedan rapportera resultatet.

Sagt och gjort, vernissage för MK:s hösttryffelmeny sattes till en lördag i november, och MK-bloggen fick som enda medie följa kockarna under dagen.

Månaderna innan uppskjutningen spenderar de tu i laboratoriet, bakom lyckta dörrar. Ryktet sprider sig att Granvik skaffat helskägg och att Jonathan inte sovit en blund på tre veckor. Slitna föds de tillslut ur sin MK-kokong med recepttoran färdigställd. Pressdrevet är vid den här tiden aggressivt, och medan klubbens läkarteam undersöker stjärnorna efter tiden i forskningskryptan lyckas en paparazzo nästan utröna vad den topphemliga menyn innebär. En säkerhetsvakt (Teddy) lockas dock turligt nog gripa inkräktaren.

Beväpnade med skarpa sinnen beger sig duon för att jaga ingredienserna som krävs. Hos lammsteksmannen handlas lammstek, hos grönsaksmannen butternutpumpa och jordärtskocka, hos fläskmannen köps rimmat sidfläsk, och hos ost- och charkmannen får MK tag på de mejeriprodukter som krävs. Dessutom hämtar de ut en tryffelsalami på posten.

Den stora behållningen får de dock hos tryffelmannen, som bjuder på en makalös show. Självsäkert föreläser han för sina idoler om den vita italienska tryffelns fördelar. Prissatt till 60 000 kronor per kilo funderar kockarna på att göra affärer, men valet faller tillslut på en mörkare kamrat. Den svarta italienska sommartryffeln får göra sällskap med två adoptivföräldrar hem från Söderhallarna.

Systemet ser ut som följande:
Jordärtskockssoppa med rimmat sidfläsk, persilja och riven sommartryffel.
Ur- och ibenat gotlandslamm med butternutpumpapuré och klarat tryffelsmör.
MK:s ostbricka med tryffelsalami
NK:s chokladtryfflar

Medan Granvik och Jonathan administrerar den fasta födan, har MK:s somelierassistent, tillika största fan, Hjalmar diskuterat ett upplägg som innebär att han får chansen att fullständigt ansvara för dryckesvalen till den stora kvällen. Orosmolnen hopas naturligtvis, men tillslut tilldelas Hjalmar statusen som dryckesansvarig, och att han tog den uppgiften på allvar ska klubben snart bli varse.

Föreställningen äger rum i MK:s nya testkök, som Hjalmar vänligt donerat till klubben.

Komplett med fyra brännare och stekbord känner sig matduon mer än hemma i sitt nya bo. De börjar med att smeka och kyssa sin svarta klimp. Ömsint tvättar de tryffeln med den dyraste tandborsten de kunde hitta. Efter tvagningen får tryffelbarnet vila i ljummet fostervatten.

Nedan: en bildtrio över Middagsklubben och den lilla tryffelvännens ömsinta älskog.


Tvätta


Bada


Riva

Till jordärtskockssoppan sauteras knölarna tillsammans med lök, vitlök och smör. Lika delar ger bäst resultat. Kycklingbuljong, modell dyr, vitt vin, modell superdyr och grädde, modell fet, avslutar soppresultatet. Sandströms rimmade fläsk fystränar på egen hand i en traktörpanna under aggressiv uppsyn av ett drygt hekto smör. Spott och fräs-systemet hos fläsket är omfattande, något Jonathan, Granvik och Hjalmar får lära sig den hårda vägen.


Jordärtskockssoppa innan soppstatus uppnås


En Chablis för 393 kr är inte sällsynt i MK-sammanhang. Att laga soppa med supervin går också utmärkt

Slutligen möts soppan av en Bamix-stavmixer. Den har Hjalmar installerat i det nya MK-köket, till sina ledstjärnors stora uppskattning. Det är en oerhört dyr stavmixer de till slut straffar sin soppa med.

Serveringssystemet inbegriper persiljekvist och riven italiensk tryffel, och ackompanjeras av Les Clos Chablis 1997 (393 kr) och Rossj-Bass Chardonnay 2009 (439 kr).



Efter de tre matvännerna torkat tryffelsvetten ur pannan är det dags för föreställningens andra akt. Gotländskt lamm har valts för dess erkänt goda relation till just italiensk tryffel. En stek på knappt två kilo benas ur och plastikopereras till att innehålla vitlöksklyftor, tv-salt och rosmarinkvistar. In i ugnen åker det före detta klövutrustade köttvapnet för att svettas till drygt femtio graders innertemperatur.


Granvik laddar försiktigt lammet innan det appteras i den heta kryptan

Parallellt rostas butternutpumpan i MK-ugnen, tills gyllensöt karaktär framträder. Tillsammans med potatis och palsternacka bildar de tre stommen i en puré som Hjalmar senare lovar evig trohet. Moset avslutas med några rejäla klickar smör och en stadig dos skivad tryffel. Innan dess har en icke offentliggjord dos smör klarats och parat sig med den rivna mörka dyrgripen. Tryffeljuicen hälls i och på moset.


Översiktsbild: menlös grönsak, ljuvlig pumpapuré med tryffelsmör, lammstek

Sommelier-Hjalmar har verkligen tagit ifrån tårna när han presenterar kvällens röda viner. En La rosa Barolo 1999 (560 kr) och en Lazzarito Barolo 1997 (690 kr) agerar smörjmedel åt klubbens gommar, som denna afton lutar sig tillbaka och ägnar sig åt fullständig dekadens.

Till dessertvinet, Le Colombare Recioto Soave (199 kr), serverar Middagsklubben gruyère, elit-brie (nej, inte den vidriga lågprisosten) och en särdeles parant italiensk tryffelsalami klubben fått skickad till sig som gåva från påve Benedictus XVI. Religiösa tendenser till trots är dock den enda skrumpna varelsen MK tillbeder en svindyr svart liten svamp.

Hjalmar gör Fredsgatan 12 och Pubologi

Oändligt lång är listan på jippon, bjudmiddagar, rena mutor och annat PR-relaterat som Middagsklubben blir inbjuden till. Naturligtvis har de två köksprofessorerna ingen rimlig möjlighet att delta, eftersom de vanligtvis är upptagna i MK-högkvarteret med att forska, eller är ute på föreläsningsuppdrag hos internationellt meriterade kockar.

I veckan bjöd Storåkers McCann in MK för testätning av den än så länge hemliga niorättersmeny som kommer att serveras den 9 december när reklamtävlingen 100-Wattaren håller gala på Münchenbryggeriet. Lockande, men MK befann sig i Sydamerika för att jaga ingredienser till Maxichilin. Filantropiskt nog skickade Jonathan och Granvik ett fan att träningsdinera Melker Anderssons och Danyel Couets lilla experiment.

I ”Seinfeld”-avsnittet ”The implant” får George ta emot verbal späkning från en reslig yngling när han dubbeldippar ett chips på en likvaka. Alltså, han dippar ett chips, tar en tugga och sedan dippar han återstoden av chipset. Sådana småsaker sysslar inte MK:s praktikant Björn Hjalmar med, då det ska visa sig att han dubbeldippar hela restauranger.

Först klämmer han niorättersmenyn på Fredsgatan 12 och sedan hastar han till Pubologi för intimt samröre med några mellanrätter.

Idén för slutdelen av 100-wattskampanjen är att låta branschprofiler testa olika aspekter av festen i förväg och sedan göra en annons med citat. Annonserna publiceras sedan i Resumé och Dagens Industri.

Provsmakningen av 100-wattsmenyn skedde kl 15.30 på restaurang Fredsgatan 12. En och en halv timme senare hasade den utsände över bron till Gamla Stan för brakmiddag nummer två på Pubologi.

Totalt bänkade tio personer sig runt ett bord inne i F12:s bar med var sitt glas champagne i handen. Melker Andersson och Danyel Couet kom ut med brickor fulla av cocktailglas innehållande små maträtter. Melker, lika butter som vanligt, tog till orda och berättade lite lojt om idén med menyn:
– Tanken bakom menyn är att den ska upplevas som en trerättersmiddag, om än mer spännande och uppdaterad. Det bästa från Grupp F12:s restauranger har valts ut med en anpassning till 100-wattskvällen. Smakbitar från bland annat F12 restaurant, Kungsholmen, Fjällpuben, Brasserie le Rouge och Grill finns representerade.

De tre första glasen innehöll förrätter, de tre nästkommande bjöd på huvudrätter och de sista tre var följaktligen fyllda med diabetesrätter. 7 500 skålar shoppas från Spanien till middagen. Samtliga kommer prydas med respektive restaurangs logotyp och en beskrivning av varje rätt.

Menyn är alltså hemlig. Som vanligt känner MK till allting som rör mat.

Så fort sista efterrättsskeden slunkit ner var den MK-meriterade testtungan tvungen att tacka för sig och ge sig av till nästa middag.

Så, varför gjorde denna middagshingst på detta sätt? MK veterligen har ingen fungerande människa utfört något så Jan Stenbeckskt som att inmundiga dubbla lyxmiddagar sedan… Ja, Stenbeck själv.

En möjlig teori som just nu roterar är att den glade riddaren helt enkelt genom att back-to-back-äta ville imponera på hans två största idoler, Jonathan och Granvik. De två har dock ännu inte kommenterat Hjalmars oerhörda matkupp offentligt.

Han var i alla fall inte direkt hungrig när han kom fram till Pubologi. De tappra, det vill säga Hjalmar och hans egna fans (ja, ett stort MK-fan har egna fans), började ändå med att vinka in champagne och en stadig charkbricka. Den bestod av köttslamsor och feta korvar av mycket hög klass. Till detta serverades surdegsbröd med någon slags röd gegga.

När det gäller val av rätterna tio och elva denna dag var han en försiktig general. Valet föll på den kritikerrosade pilgrimsmusslan á la Lallerstedt och den rimmade torsken. Tjejrätter båda två. Pilgrimsmusslan var god, kanske till och med mycket god, men levde inte riktigt upp till de högt ställda förväntningarna. Torsken var god, men inte så märkvärdig.

Den största torsken var Hjalmar själv, då tjejerna i sällskapet slog honom på fingrarna genom att beställa fantastiska mansrätter. Den gräddiga raviolin med tryffel var himmelsk, surf´n´turf-tartaren med hackad råbiff och ostron likaså. Den varma surdegsmackan med tokfet, spansk svinkorv låg precis hack i häl med föregående.

Naturligtvis gamade middagschefen från de andra så mycket han kunde. Rapporter från Pubologis enda musketör, Daniel Crespi, gör gällande att han fick ihop motsvarande en tredje rätt, den tolfte och sista för dagen. Till maten körde de växelbruk mellan vitt och rött, men inga märkvärdiga grejer. Alla var överens om att raviolin med tryffel var kvällens konung.

 


Mathias Dahlgren

Just ja. Granvik var ute och promenerade en runda i lördags och stannade till vid Mathias Dahlgren. Medan han stod och pratade med menyn kom ett par småländska turister och började kladda på glaset med sina syltfingrar. De sa att "det verkar oseriöst att inte skriva ut pris på den där avsmakningsmenyn... det är ju som att köpa grisen i säcken". MK:s utsände lyckades snabbt få hjälp av några vakter från Grand och avlägsna det galna paret.






5:e september

 

RSS 2.0