Chez Betty
Chez Betty rivstartade med att i Januari 2012 få DN:s Gulddrakepris i kategorin mellanklass mindre än ett halvår efter öppnandet. Motiveringen: "Chez Betty är ett ställe att bli lycklig på. Denna lilla kvarterskrog är sensationellt bra och vi förförs av såväl rustika kötträtter och nygräddade pizzor som av den rara entusiasmen och en befriande avsaknad av manér. Magi från Medelhavet!"
Ett besök i somras lämnade MK hänförda. Magin har inte gått upp i rök, men det verkar som om det lilla franskdyrkande haket i Vasastan numera även ägnar sig åt viss svartkonst. Att ha trollat ned den fantastiska pizzan till mycket mindre än halva storleken jämfört med tidigare utan att ha sänkt priset är verkligen inte schysst.
Pizza i miniformat. Fina smaker av mozzarella, tomat och basilika.
Att även vinglas och ölglas är dockhuskompatibla är också störande.
Musslor med vitlök och chili tillagas i den vedugn som upptar en stor del av det öppna köket. Även om chilin är knappt märkbar är detta otroligt gott. Det smörstinna spadet är perfekt att doppa bröd i eller varför inte sörpla i sig rakt upp och ned med sked. Inte ens musselkungen Akkurat rår på vad som får anses vara Chez Bettys paradnummer (även CB:s bearnaisesås som testades vid förra besöket är bäst i stan).
Med assistans av den sköna personalen beställer man från svarta tavlan. Höga rustikpoäng, givetvis.
Helt okej friterade torskbollar som heter något tjusigt på franska, men som Ron Swanson så klokt uttryckte det:
RON:
– Leslie is a wonderful, loyal friend, who is very important in my life. But I would sooner visit Europe than have something romantic happen between us. Although, if you’d like to visit Europe, I like you so much I’d be willing to risk it.
DIANE:
– But not France, right?
RON:
– God, no. See, you know me pretty well already.
– Leslie is a wonderful, loyal friend, who is very important in my life. But I would sooner visit Europe than have something romantic happen between us. Although, if you’d like to visit Europe, I like you so much I’d be willing to risk it.
DIANE:
– But not France, right?
RON:
– God, no. See, you know me pretty well already.
En vinnare som verkar vara stående på menyn är råbiffen med suveränt krispiga pommes frites.
Tjurstek med parmesan och polenta. Mört och gott men aningen skarp smak av örter (kan vara en blandning av rosmarin och timjan).
En puck av valrhonachoklad sitter i krysset.
Fransk äppelkaka med vanlijglass är den andra och sista efterrätten på menyn. Kanongod, men precis som pizzan överprissatt i förhållande till mängden.
För att MK dyrkar tydlighet:
Kommentarer
Trackback
