Babajan

Tidigare höll Restaurang Orion till i lokalen vid korsningen Ljusterögatan/Katarina Bangata. Middagsklubben gillar att det dåliga försöket till grek slutligen åts upp av verkligheten.


"World food" skulle det bjudas på när Babajan slog upp portarna i samma lokal för några veckor sedan. Kan ju låta spännande om man är på det internationella humöret.

Middagsklubben har passerat Babajan dagtid vid flertalet tillfället och nyfiket tjuvkikat genom fönstret. Vid ett tillfälle låg en uråldrig dykarhjälm på en av fönsterhyllorna vilket tydde på god smak. Tyvärr togs den, av någon tråkig anledning, rätt kvickt bort ur prydnadssortimentet.


En lördagsförmiddag stod dörren vidöppen och ut strömmade högljudd, hotfull reggae. Det höll på att sätta stopp för Middagsklubbens ambition att avlägga ett premiärbesök på Babajan. Efter en överläggning kom sällskapet dock fram till att det kan ha varit en dekadent städare som gick lös i lokalen utan ägarnas vetskap.


När Middagsklubben gör entré en onsdagskväll vid sjutiden är lokalen nästan helt fylld. Mediangästen ser ut att vara en kvinna kring de trettio. En beskrivning som även passar in på servitrisen, som visar upp en snubblande okunnighet som förklaras med att hon är relativt nyanställd och inte testat så många rätter. Att anställa någon utan att be denne sätta sig in ordentligt i menyn - som är föredömligt kort, till skillnad från föregångaren Orions milslånga mischmasch av grekiska, asiatiska, italienska och svenska rätter - tyder på likgiltig (reggae)attityd.

När inte Granvik får svar på vad yetiörter, som ingår i Prabhas Kathmandu Momos (ångade degknyten), innebär kliver han direkt över till huvudrätterna. Förrätter - på menyn finns exempelvis Garbanzo Frittes (friterade vegetariska bollar med chutney), grillade lammkotletter, pilgrimsmusslor med mint och koriander, alla för cirka hundralappen - är ändå ganska tramsigt. Dock bättre än efterrätter som Middagsklubben anser vara för barn, som inte bör vistas på restaurang. De stör.

Granviks snömannenskämt angående yetikryddan får i alla fall ett litet leende av servitrisen.


Varmrätterna saluförs till klart hyfsade priser. Tofu Gado Gado har rödast prislapp i och med att där står 175 kr.  Den får stanna i köket. Chicken Old Dehli Style (185 kr) innehåller bockhornsklöver, men hur den smakar vet inte servitrisen. Middagsklubben har för sig att det rör sig om någon ört som uppfanns av någon gammal häxa på medeltiden och beslutar sig för att testa. Andra valet faller på den grammatiskt inkorrekta rätten Brässerad Lammlägg (205 kr).


Lammköttet lossnar som sig bör lätt från benpipan. Ett hederligt långkok kan knappast gå fel, även om sältan ligger i underkant. En mustig, mörkröd sås backar upp och därtill serveras ett luftigt saffransris samt ett par bananscharlottenlökar som kokat med i grytan. Enda minuset är att intrycket av rätten är att den sannolikt tillrätts för ett par dagar sedan och sedan värmts upp. Den har inte den fräschör ett långkok skulle ha haft om det satts igång tidigare på eftermiddagen.


Kycklingen är på gränsen till för mör. En fågel ska ge ett skönt motstånd när man tuggar den. Men filébitarna har i alla fall inte den där smaklösa, slappa "Före detta fryst"-karaktären så visst kan det röra sig om färsk pippi. Den krämiga tomatsåsen har bra tryck och bockklövern ger en speciell, lite jordkällaraktig, smak som är så välbalanserad att den inte tar överhanden.


Ölsorter från världens alla hörn finns att tillgå. Men varför välja maltdryck från Indien, Laos, Kuba, Trinidad eller Öland när man kan välja tjeckisk?

Matkultur på andra sidan av Vita Bergsparken är ett bättre val, men Babajan får ändå anses vara ett lite spännande nytillskott till Söders krogutbud.

Trackback
RSS 2.0