The Flying Elk igen

Innan Ghosts spelning på Tyrol tar Granvik en snabb sväng förbi The Flying Elk för att syna menyn ytterligare. Sedan MK:s rapport för ett par veckor sedan, där priset 95 spänn för Fattiga Riddare ifrågasattes, har priset sänkts med 15 kronor (dock ligger det gamla priset kvar på hemsidan).
 
Men denna gång testas Engelsk cheddar gougères med honung och svartpeppar. De hade säkert varit jättegoda om de hade varit varma. MK borde kanske rapportera detta till servitrisen, men Granvik har tyvärr inte med någon assistent som kan lämna in klagomålet.
 
Sotad älgtartar med Vänernlöjrom, gräddfil & rökt silverål. Skogens konung visas den respekt som den förtjänar. Denna tartar på biff är en liten hit med precis lagom rökighet av åldressingen.
 
Halstrade pilgrimsmusslor med tryfferad äggröra, ”pommes paille” & rökt brynt smör. Också en bra förrätt.
 
Glaserat sidfläsk med rödkålschoucroute, pancetta & balsamvinäger samt peppardressing i enbärsciabatta. Det finns två olika mackor på sandwichesmenyn och båda är verkligen översmaskiga. Denna har ett rejält bett av peppar och en saftig grissmak. Dessutom har de lyckats få med rådkålen utan att det hela upplevs som juligt. Dock är mackorna något svårätna och det blir aningen mycket bröd kontra fyllning. Det skulle nog inte vara en dum idé att servera dem öppna, som en varm macka.

Stenbeckmiddagen

Sällan har Middagsklubben haft sån oerhörd ångest som när Stenbeckmiddagens meny skulle forskas fram. Oxfilé Wellington visade sig vara svårare att undersöka än att faktiskt laga, men Jonathan och Granvik led svåra kval vid datainsamlingsfasen. Problemet var att alla vettiga matmänniskor kom med olika råd om hur OW:n säkrast skulle seglas. Ugnstemperatur och tid visade sig vara de allra trängsta sektorerna, där förslagen spände mellan 150 och 250 grader, och mellan 15 och 45 minuter. Till slut bestämde de att lyda Gordons råd om en temperatur på 200 grader, men att på eget initiativ rycka biffen vid exakt 48 grader och låta den vila sig upp till 52. Det blev bra. Mycket bra.
 
Prolog: toast Pelle Janzon
 
Innan dess har det största MK-fanet Hjalmar utfört en ritual och biktat sig för köttpaketet. Oxfilén har brynts, målats med senap och rullats in svampbajs (portobello och skogschampinjon). Slutligen har den täckts av jamon serrano och försetts med en skyddande dräkt av plastfolie. Den bygger sedan bo i kylen. Jonathan och Granvik tittar stolt på.
 
 
Som uppladdning inför köttserenaden dribblar Middagsklubben fram foie gras, hummersoppa och pilgrimsmusslor.
 
Pilgrimsmussla, morot, lakrits.
 
Hummern heter Micklo och ser ut så här:
 
 
Efter ett tag ser han istället ut så här. Det syns så tydligt att det är just Micklo:
 
 
Stenbeckstemat innebär total hedonism. Middagsklubben och Hjalmar är övertygade om att Jan ler i sin himmel. Dessvärre var Jan ett stort fan av efterrätter. MK är inte stora fans av efterrätter. De avskyr efterrätter, men inser att de måste sylta till det för att få till den totala Stenbeckfaktorn. Valet faller till slut på äppelklassikern tarte tatin som tillreds under stort skam. Granvik kommer på att han faktiskt står och knådar en deg och får en akut livskris.
 
 
Eftersom någon på kontoret på senaste tiden har sett till att MK:s bilder är både skarpa och välkomponerade ljublar både Granvik och Jonathan när de inser att det inte togs en enda skarp blid på den färdiga filén. Klubbens fotograf missade också helt att dokumentera pilgrimsmusslans resa från havet till att ingå i systemet morotspuré, fånkål, lakrits. Gott så.

The Flying Elk

Granvik och MK-fanet Mackan tog ett litet möte på Frantzén och Lindebergs nya pubprojekt The Flying Elk i Gamla Stan. Detta för att utforma TM-dieten (tryffel/märg) som bör slå stort internationellt. Håll utkik efter boken.
 
I kategorin snacks finns mycket gott:
 
 Mandelpotatischips med tryffeldipp. 
 
 Fattiga riddare. Tryffel, parmesan & 25-årig balsamvinäger. 
 
 Skogssvamp- & kalvtungekroketter med tartarsås.
 
Tryfferad ”kvadrupel” macaroni & cheese. Svamp.
 
Alla snacks är grymma men riddaren och macaronilådan aningen för små för att kosta 95 respektive 75 kronor. Men visst, tryffelhunden jobbar inte gratis.
 
Moderskeppet.
 
Bland förrätterna testas Saltkokt kungskrabba, morot, hollandaise & cayennepeppar. Sagolik krabba, mindre roliga rivna morötter á la skolbespisning.
 
Huvudrätter:
 
Ångad helgeflundra, Vin Jaune-hollandaise, stekt sidfläsk & broccoli med stekta hasselnötter. Briljant kombination av plattfisk och gris med en sås som man vill krypa ned i.
 
Gårdsgris- & parmesankorv ”korv med bröd”. Gruyère, stuvad endive- & purjolök, Moutarde d´Orleans, benmärg & vitlöksstekt svamp. Helt fantastisk rätt med lagom bett av senap. Ytterligare ett par märgbitar och Granvik hade kysst kockens fötter.
 
Fish & chips. Torskslag, tartarsås, pommes frites tillagade 3 ggr, ärtguacamole & friterad persilja. Lite udda men ändå passande inslag av mynta i ärtguacamolen. Sympatisk tygkondom på citronen som hindrar att kärnorna sprids. Bättre fish & chips än detta får man inte tag på i Stockholm.
 
Oxbringapaj med ankleverparfait. Rödlök- & portvinschutney, pumpa & karamelliserad apelsin. "Denna kommer Hjalle att beställa som efterrätt när han kommer hit", tänker Granvik.
 
Från Sandwichesmenyn:
 
”Umami”. Confiterad kyckling, smör smaksatt med kycklingsky & soya, örtsallad med sherry- & tryffeldressing samt stekt ostronskivling & parmesan. Ja, detta är exakt så gott som det låter.
 
Personalen är ung och korrekt men verkar ha lite "du ler först"-hållning. Serverar man så här vansinnigt smaskigt käk borde man stråla av lycka.
 
Extra plus för föredömligt avskräckande dessertmeny.
 
Till vänster om huvudingången finns en trevlig liten vinbar där en Emil Jönsson-kopia ger kanontips.

Ekstedt

Egentligen har MK inte tid att blogga. Detta eftersom hela personalen har fått sparken till föjd av att ett mejl från Daniel Crespi förblev obesvarat i över två veckor. Som tur är kunde Granvik rädda situationen och säkra ett par platser på Leijontornet 12 x 8 den 16 maj.
 
Det finns dock ett par anledningar till att köra ett snabbt inlägg om återbesöket på Ekstedt, som kartlades i somras här. Dels är ni många som hör av er och uttrycker irritation över de mycket skarpa och bra bilderna i Jonathans rapport från La Degustation Boheme Bourgeoise i Prag och vill ha mer mörker och kornighet. Dels söker MK diskare till den stundande Stenbeckmiddagen. Datum: 23 mars. Tid: ca 12.00-24.00. Plats: Hjalmars kök. Lön: (-). Mejla ansökningar till middagsklubb@gmail.com.
 
Nyrökta torskkinder, smörstekt torskrom, krusbär & brynt smör. Trevligt, gott och lite kul med krusbär som sällan får göra annat än agera kräm.
 
Skorstensbakad hummer med tomat, chili & rostad mandel. Ställets paradrätt går inte av för hackor och är en stor anledning till att MK kom åter. En annan USP är den proffsiga och trevliga personalen, som rekommenderar grymma viner. Bästa vinet denna kväll är en fantastiskt härlig och smörig Shaya Habis 2009 från Spanien. "Hummeroptimerat", mös MK-fanet Emil om vinet.
 
Gravat och vedugnsbakat fläsk med rökt äppelkorv och övermogna äpplen. Köttet är så mört att man kan måla torp med det.
 
Glödstekt biff med höbakad pärllök & rökt oxmärg. Detta är lika gott som det ser ut. Granvik håller med MK-fanet Markus om att oxmärgen är tallrikens stjärna, trots att köttet är superbra.
 
Så här uppspelt blir Hjalle när det visar sig att servitrisen kan konsten att trolla bort ofoget att man egentligen bara får behålla bordet i 2 timmar och 45 minuter. I bakgrunden syns en otroligt taggad brittisk reporter, som gör ett knäck för British Airways. En av Ekstedts kockar berättar att MK är på plats, vilket får mannen till höger att svimma.
 
Surdegsvåffla med hjortron i brynt smörkola & glasskräm smaksatt med apelsin & enbär. Åh nej, en efterrätt. Granvik zoomar ut.

RSS 2.0