Stenbeckmiddagen

Sällan har Middagsklubben haft sån oerhörd ångest som när Stenbeckmiddagens meny skulle forskas fram. Oxfilé Wellington visade sig vara svårare att undersöka än att faktiskt laga, men Jonathan och Granvik led svåra kval vid datainsamlingsfasen. Problemet var att alla vettiga matmänniskor kom med olika råd om hur OW:n säkrast skulle seglas. Ugnstemperatur och tid visade sig vara de allra trängsta sektorerna, där förslagen spände mellan 150 och 250 grader, och mellan 15 och 45 minuter. Till slut bestämde de att lyda Gordons råd om en temperatur på 200 grader, men att på eget initiativ rycka biffen vid exakt 48 grader och låta den vila sig upp till 52. Det blev bra. Mycket bra.
 
Prolog: toast Pelle Janzon
 
Innan dess har det största MK-fanet Hjalmar utfört en ritual och biktat sig för köttpaketet. Oxfilén har brynts, målats med senap och rullats in svampbajs (portobello och skogschampinjon). Slutligen har den täckts av jamon serrano och försetts med en skyddande dräkt av plastfolie. Den bygger sedan bo i kylen. Jonathan och Granvik tittar stolt på.
 
 
Som uppladdning inför köttserenaden dribblar Middagsklubben fram foie gras, hummersoppa och pilgrimsmusslor.
 
Pilgrimsmussla, morot, lakrits.
 
Hummern heter Micklo och ser ut så här:
 
 
Efter ett tag ser han istället ut så här. Det syns så tydligt att det är just Micklo:
 
 
Stenbeckstemat innebär total hedonism. Middagsklubben och Hjalmar är övertygade om att Jan ler i sin himmel. Dessvärre var Jan ett stort fan av efterrätter. MK är inte stora fans av efterrätter. De avskyr efterrätter, men inser att de måste sylta till det för att få till den totala Stenbeckfaktorn. Valet faller till slut på äppelklassikern tarte tatin som tillreds under stort skam. Granvik kommer på att han faktiskt står och knådar en deg och får en akut livskris.
 
 
Eftersom någon på kontoret på senaste tiden har sett till att MK:s bilder är både skarpa och välkomponerade ljublar både Granvik och Jonathan när de inser att det inte togs en enda skarp blid på den färdiga filén. Klubbens fotograf missade också helt att dokumentera pilgrimsmusslans resa från havet till att ingå i systemet morotspuré, fånkål, lakrits. Gott så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0