Frantzén/Lindeberg
Iskubsgelé med bastuångad laxtunga. Kaffedränkt spindel. Rymdodlad, lila majs. Nej, Middagsklubben har hittills hållit sig till klassiska råvaror och tillvägagångssätt. Därmed inte sagt att det inte finns en nyfikenhet från klubbens sida, rörande nytänkande inom matlagningskonsten.
I Gamla Stan har Frantzén/Lindeberg knuffat fram gränsen för, eller kanske till och med skapat, den blågula molekylära gastronomin. Kockparet Björn Frantzén och Daniel Lindeberg blev för cirka ett år sedan uppmärksammade för att de saluförde tio- och tjugorättersmenyer innehållande såväl lakritsluft som kaneldimma.
Andra fantasifulla kreationer som krogen erbjudit har innefattat tobakshonung, rostad potatisglass, bipollen och grön snigelkaviar. Men även mer jordnära inslag som grissida stekt i sextio timmar.
Nu laddar Frantzén/Lindeberg för sin vårmeny som börjar serveras den 17 april. Menyn som omfattar tio serveringar kostar 1 295 kr, och lägg på en tusing om du vill ha dryckespaketet.
Vad som serveras skiftar från dag till dag, beroende på tillgång och kvalitet på råvaror. På sin hemsida listar Frantzén och Lindeberg en del av de råvaror som de kommer att jobba med.
I urval:
svart curry
grissvans
bränt hö
sjöborre
kycklingskinn
sjökorall
Stellan Skarsgård & Ulf Elfving... (ja, så står det faktiskt)
Räkna med krogrecension här på Middagsklubbenbloggen i vår!
I Gamla Stan har Frantzén/Lindeberg knuffat fram gränsen för, eller kanske till och med skapat, den blågula molekylära gastronomin. Kockparet Björn Frantzén och Daniel Lindeberg blev för cirka ett år sedan uppmärksammade för att de saluförde tio- och tjugorättersmenyer innehållande såväl lakritsluft som kaneldimma.
Andra fantasifulla kreationer som krogen erbjudit har innefattat tobakshonung, rostad potatisglass, bipollen och grön snigelkaviar. Men även mer jordnära inslag som grissida stekt i sextio timmar.
Nu laddar Frantzén/Lindeberg för sin vårmeny som börjar serveras den 17 april. Menyn som omfattar tio serveringar kostar 1 295 kr, och lägg på en tusing om du vill ha dryckespaketet.
Vad som serveras skiftar från dag till dag, beroende på tillgång och kvalitet på råvaror. På sin hemsida listar Frantzén och Lindeberg en del av de råvaror som de kommer att jobba med.
I urval:
svart curry
grissvans
bränt hö
sjöborre
kycklingskinn
sjökorall
Stellan Skarsgård & Ulf Elfving... (ja, så står det faktiskt)
Räkna med krogrecension här på Middagsklubbenbloggen i vår!
Clarion brunchbuffé
Ett av problemen med brunchbufféer är baconen. Om de är nystekta och crunchiga, vad finns det då som hindrar en att äta sextio bacon, skölja ned det med ett par baljer grapejuice och sedan gå hem och undra vad fan som hände?
Skulle vara förnuftet då, för de som på något magiskt vis lyckas ha det tillgängligt i en situation som innefattar obegrändsad tillgång till rökt och gudabenådat knaprig gris. En baconpolis borde därför finnas utplacerad på varje brunchbufféinrättning med ambition om god service.
Någon sådan behövs dock inte på Clarion eftersom baconen - av vilka enbart hälften har spenderat tillräckligt med tid i pannan - har legat på värme för länge. Man kan inte steka sjuhundra bacon, lägga dem i ett stort rostfritt varmhållningskärl, stänga locket och hoppas att gästerna som kommer om en halvtimme eller timme ska gå en rolig syn till mötes. Mörker och kompakt ånga är en garant för en oglad gris, till och med när den är död.
I och för sig är ju ledsna bacon rätt goda de med, så Granvik blir i alla fall kompis med ett tiotal. Detta efter att först på fjärde försöket fått sig en ren tallrik. Slarvigt!
Tallrikstragedin
Att Clarion - beläget vid Skanstull med utsikt mot Eriksdalshallen, Årstaviken och motörvägarna till Globen - har så gott rykte som brunchställe är förbluffande. Fläckiga tallrikar åsido - kastar man fram 245 kr vill man inte konfronteras med en avdelning industripannkakor. Sempers exakt cirkelformade varianter, som sedan maskinviks till identiska halvmånar, uppradade som om det vore en skolbespisning. Ynkligt.
Granvik försöker dölja den utpräglade ickesmaken med socker, sylt, lönnsirap samt grädde. På Ulriksdals Värdshus brunch har de en anställd vars arbetsuppgift består av att på gästens beställning grädda vofflor. Och där erbjuds kvalitetsylt - inte Bobs tiolitershink med pannkakssylt.
Måhända att ceasarsallad i tidernas begynnelse enbart bestod av romansallad, parmensanost (Clarion befattar sig med en mild fjantvariant som smakmässigt mest minner om torkad hushållsost), krutonger och ceasardressing. Men att inte bifoga kyckling är snålt.
Avdelningen för kallskuret. Pressad kokt och rökt skinka. Inga roliga korvar. Ökenstämning kring det bordet.
En av behållningarna på en bra brunchbuffé är juiceavdelningen. Snygga kannor med sval, flytande frukt. Här är det juicemaskin med blaskigt gråt, helt utan fruktkött, som inte ens överglänser flygplansjuice.
Det enda - det ENDA - Clarion lyckas med är hamburgaren. Trots att de legat på värme är de rosa innuti. Och de har formats av köttfärs i köket och inte av en maskin på Scan.
Efterrättsbordet är en besvikelse. Weinerbröden verkar vara gräddad i går. Morotskakan är på gränsen till torr. Fruktsalladen är förvisso bättre än i Polen, men den badar i fem liter sockerlag så all naturlig fruktsyra har satts ur spel. Sötsliskig barnmat.
Det som på menyn på hemsidan beskrivs som "mini chokladmilkshake" är ett shotglas med en ljusbrun sörja som, i den mån det existerar någon smakar alls, smakar som O'boy blandat med spraygrädde och vatten.
Klienteliet är väldigt blandat. Livliga barnfamiljer, kostymklädda affärsmän, tatuerade rockkillar med hästsvans, aset Richard Wolf samt en snubbe som kan vara Kleerup.
Skulle vara förnuftet då, för de som på något magiskt vis lyckas ha det tillgängligt i en situation som innefattar obegrändsad tillgång till rökt och gudabenådat knaprig gris. En baconpolis borde därför finnas utplacerad på varje brunchbufféinrättning med ambition om god service.
Någon sådan behövs dock inte på Clarion eftersom baconen - av vilka enbart hälften har spenderat tillräckligt med tid i pannan - har legat på värme för länge. Man kan inte steka sjuhundra bacon, lägga dem i ett stort rostfritt varmhållningskärl, stänga locket och hoppas att gästerna som kommer om en halvtimme eller timme ska gå en rolig syn till mötes. Mörker och kompakt ånga är en garant för en oglad gris, till och med när den är död.
I och för sig är ju ledsna bacon rätt goda de med, så Granvik blir i alla fall kompis med ett tiotal. Detta efter att först på fjärde försöket fått sig en ren tallrik. Slarvigt!
Tallrikstragedin
Att Clarion - beläget vid Skanstull med utsikt mot Eriksdalshallen, Årstaviken och motörvägarna till Globen - har så gott rykte som brunchställe är förbluffande. Fläckiga tallrikar åsido - kastar man fram 245 kr vill man inte konfronteras med en avdelning industripannkakor. Sempers exakt cirkelformade varianter, som sedan maskinviks till identiska halvmånar, uppradade som om det vore en skolbespisning. Ynkligt.
Granvik försöker dölja den utpräglade ickesmaken med socker, sylt, lönnsirap samt grädde. På Ulriksdals Värdshus brunch har de en anställd vars arbetsuppgift består av att på gästens beställning grädda vofflor. Och där erbjuds kvalitetsylt - inte Bobs tiolitershink med pannkakssylt.
Måhända att ceasarsallad i tidernas begynnelse enbart bestod av romansallad, parmensanost (Clarion befattar sig med en mild fjantvariant som smakmässigt mest minner om torkad hushållsost), krutonger och ceasardressing. Men att inte bifoga kyckling är snålt.
Avdelningen för kallskuret. Pressad kokt och rökt skinka. Inga roliga korvar. Ökenstämning kring det bordet.
En av behållningarna på en bra brunchbuffé är juiceavdelningen. Snygga kannor med sval, flytande frukt. Här är det juicemaskin med blaskigt gråt, helt utan fruktkött, som inte ens överglänser flygplansjuice.
Det enda - det ENDA - Clarion lyckas med är hamburgaren. Trots att de legat på värme är de rosa innuti. Och de har formats av köttfärs i köket och inte av en maskin på Scan.
Efterrättsbordet är en besvikelse. Weinerbröden verkar vara gräddad i går. Morotskakan är på gränsen till torr. Fruktsalladen är förvisso bättre än i Polen, men den badar i fem liter sockerlag så all naturlig fruktsyra har satts ur spel. Sötsliskig barnmat.
Det som på menyn på hemsidan beskrivs som "mini chokladmilkshake" är ett shotglas med en ljusbrun sörja som, i den mån det existerar någon smakar alls, smakar som O'boy blandat med spraygrädde och vatten.
Klienteliet är väldigt blandat. Livliga barnfamiljer, kostymklädda affärsmän, tatuerade rockkillar med hästsvans, aset Richard Wolf samt en snubbe som kan vara Kleerup.
Wienerschnitzel
Äta: Wienerschitzel, råstekt potatis, skysås, ärtor, citron.
Dricka: Ken, Primator, Oxford, Littauisk fulöl (?)
Tilltugg: Jambalaya
Det börjar inte bra. När beställningen av 400 gram kalvinnanlår, uppdelat i två bitar, ska utföras visar det sig att Sandström från Söderhallarna skickat fram en encellsmänniska för att ta hand om Middagsklubben.
Första försöket att få till en 200-gramsbit landar på 280. Det bes om ursäkt, och ett nytt ingrepp utförs.160 gram den här gången. Granvik och Jonathan kollar på varandra i synkroniserat oförstånd. Då köttet ska användas till weinerschnitzel ombes Samhall-Sandström att gå och banka 160-gramsbiten för att se hur pass stor den ter sig i tillplattat format.
Den svenska sociala överenskommelsen säger att man inte ska vara ful i kanten och kräva "gör om, gör rätt". Men seriöst nog ombes galningen kassera biten.
Middagsklubben tar ett panikmöte som behandlar möjligheterna att ringa Willy Ohlsson. Vi sitter i skiten, och vet att han kan rädda oss.
Stålsättning. Sandström får en tredje chans. Han tackar för förtroendet genom att leverera en vacker 206-grammare som bankas ut till millimetertjocklek. Nästa bit blir 185. Senast vi var hos Willy Ohlsson skivade han upp två 406:or på beställning samtidigt som han föreläste om köttkultur och diskuterade Middagsklubbens förestående New York-resa. Trots debaclet hos Sandström vill Middagsklubben ändå testa hans råvaror.
Ett paket kalvinnalår senare är duon redo:
19:12 Jonathan håller inte med om att Raubtier är vettig matlagningsmusik, även om han erkänner att melodin om aftonpantern har sina fördelar.
19:16 Granvik smakar av skysåsen samtidigt som Jonathan förbereder för det som ska avgöra vem av de två som njuter den större av wienerschnitzlarna - googlebingo.
19:20 Låt spelen börja!
19:26 Jonathan öppnar starkt med en tre-noll-ledning genom orden "middagsklubben", "kamphund" och "sony". Granvik tar en snabb revansch i och med "gammeldansk" och "kingdom jones" (beräkningen låg på 7 000, svaret var 6 910)
19:38 Efter skrivning på "cellgift" (Granvik tolkar det först som call girl, en trolig förklaring till nederlaget) är ställningen ett-noll i set till Jonathan.
19:59 Två matchbollar räcker inte för Jonathan, nu är det ett-ett i set.
20:13 Det tredje setet innehåller miljardska knack knack-ord som "the", "and" och "to". Semi-engelsk som Jonathan är leker han hem matchen med fem-tre i set. Den något större av de två guldklimparna tillhör nu honom. Innan matchen insisterade Granvik på att förlora-googlebingo-straffet även skulle innebära att ens schintzel steks först (minneslapp: köp en till stekpanna).
20:35 Just nu förbereder Granvik paneringen samtidigt som Jonathan är upptagen med att steka potatisen. Efter att Jonathan berättade en historia om när han åt nämnda maträtt i Berlin har klubben bestämt sig för att försöka banka ut bitarna ytterliggare ett par centimeter.
20:49 Magi uppstår när Middagsklubben smakar på wienerschnitzlarna. Frasigheten spelar sitt underbart djävulska spel mot den försvarslösa gommen, som dock är försvarslös med flit. Sältan är perfekt. Ken är kanon. Man tror lätt att ärtorna är comme ci comme ca, men när man väl ger sig i kast med de gröna små asen så levererar de.
20:57 Middagsklubben anklagar sig själv för att inte tidigare tänkt tanken att använda serveringsfat som tallrikar.
21:05 Granvik och Jonathan kommer på att de kanske inte är värda så här god mat.
21:06 Kamraterna skrattar gott åt att de lurat rättvisan.
21:34 Fotballen börjar om elva minuter. Det lilla som finns kvar av Ken sänks.
23:17 Precis lika gott som de skrattat åt att de lurat rättvisan, roas de nu av tanken på att fetthalten i Jambalaja-korvarna förmodligen motsvarar bearnaise med väldigt hög densitet.
23:40 Efter Sveriges (bragd-)kryss borta mot Portugal konstaterar Middagsklubben att: Portugals landslagspelare, uppsynsmässigt, har spenderat fler timmar bakom lås och bom än John Straffen; det vore superkul om alla tre elmare byttes in i gemensam älgmundering samt att det yttersta beviset på Lars Lagerbäcks nationella tillhörighet ges utryck i att han bär Craft-underställ och snusar.
***
Bonusbild från Willy:
Dricka: Ken, Primator, Oxford, Littauisk fulöl (?)
Tilltugg: Jambalaya
Det börjar inte bra. När beställningen av 400 gram kalvinnanlår, uppdelat i två bitar, ska utföras visar det sig att Sandström från Söderhallarna skickat fram en encellsmänniska för att ta hand om Middagsklubben.
Första försöket att få till en 200-gramsbit landar på 280. Det bes om ursäkt, och ett nytt ingrepp utförs.160 gram den här gången. Granvik och Jonathan kollar på varandra i synkroniserat oförstånd. Då köttet ska användas till weinerschnitzel ombes Samhall-Sandström att gå och banka 160-gramsbiten för att se hur pass stor den ter sig i tillplattat format.
Den svenska sociala överenskommelsen säger att man inte ska vara ful i kanten och kräva "gör om, gör rätt". Men seriöst nog ombes galningen kassera biten.
Middagsklubben tar ett panikmöte som behandlar möjligheterna att ringa Willy Ohlsson. Vi sitter i skiten, och vet att han kan rädda oss.
Stålsättning. Sandström får en tredje chans. Han tackar för förtroendet genom att leverera en vacker 206-grammare som bankas ut till millimetertjocklek. Nästa bit blir 185. Senast vi var hos Willy Ohlsson skivade han upp två 406:or på beställning samtidigt som han föreläste om köttkultur och diskuterade Middagsklubbens förestående New York-resa. Trots debaclet hos Sandström vill Middagsklubben ändå testa hans råvaror.
Ett paket kalvinnalår senare är duon redo:
19:12 Jonathan håller inte med om att Raubtier är vettig matlagningsmusik, även om han erkänner att melodin om aftonpantern har sina fördelar.
19:16 Granvik smakar av skysåsen samtidigt som Jonathan förbereder för det som ska avgöra vem av de två som njuter den större av wienerschnitzlarna - googlebingo.
19:20 Låt spelen börja!
19:26 Jonathan öppnar starkt med en tre-noll-ledning genom orden "middagsklubben", "kamphund" och "sony". Granvik tar en snabb revansch i och med "gammeldansk" och "kingdom jones" (beräkningen låg på 7 000, svaret var 6 910)
19:38 Efter skrivning på "cellgift" (Granvik tolkar det först som call girl, en trolig förklaring till nederlaget) är ställningen ett-noll i set till Jonathan.
19:59 Två matchbollar räcker inte för Jonathan, nu är det ett-ett i set.
20:13 Det tredje setet innehåller miljardska knack knack-ord som "the", "and" och "to". Semi-engelsk som Jonathan är leker han hem matchen med fem-tre i set. Den något större av de två guldklimparna tillhör nu honom. Innan matchen insisterade Granvik på att förlora-googlebingo-straffet även skulle innebära att ens schintzel steks först (minneslapp: köp en till stekpanna).
20:35 Just nu förbereder Granvik paneringen samtidigt som Jonathan är upptagen med att steka potatisen. Efter att Jonathan berättade en historia om när han åt nämnda maträtt i Berlin har klubben bestämt sig för att försöka banka ut bitarna ytterliggare ett par centimeter.
20:49 Magi uppstår när Middagsklubben smakar på wienerschnitzlarna. Frasigheten spelar sitt underbart djävulska spel mot den försvarslösa gommen, som dock är försvarslös med flit. Sältan är perfekt. Ken är kanon. Man tror lätt att ärtorna är comme ci comme ca, men när man väl ger sig i kast med de gröna små asen så levererar de.
20:57 Middagsklubben anklagar sig själv för att inte tidigare tänkt tanken att använda serveringsfat som tallrikar.
21:05 Granvik och Jonathan kommer på att de kanske inte är värda så här god mat.
21:06 Kamraterna skrattar gott åt att de lurat rättvisan.
21:34 Fotballen börjar om elva minuter. Det lilla som finns kvar av Ken sänks.
23:17 Precis lika gott som de skrattat åt att de lurat rättvisan, roas de nu av tanken på att fetthalten i Jambalaja-korvarna förmodligen motsvarar bearnaise med väldigt hög densitet.
23:40 Efter Sveriges (bragd-)kryss borta mot Portugal konstaterar Middagsklubben att: Portugals landslagspelare, uppsynsmässigt, har spenderat fler timmar bakom lås och bom än John Straffen; det vore superkul om alla tre elmare byttes in i gemensam älgmundering samt att det yttersta beviset på Lars Lagerbäcks nationella tillhörighet ges utryck i att han bär Craft-underställ och snusar.
***
Bonusbild från Willy:
Ken
Lunchbjudning på Djurgårdsbrunns Värdshus. Arcus promotar det australiensiska vinet Ken Creek (varunummer 6351) och självklart bjuds Middagsklubben in.
Granvik, Jonathan och Middagsklubbens praktikant Kristian letar efter en dåligt tillkännagiven dörr i två minuter, sen stiger sällskapet in och ser en skylt som basunerar ut "Kärlekslunch - 225 kr".
Jonathan misstänker sig själv och sina kamrater för vilsenhet. En värdinna förhör de nyanlända upplysningsvis om vars de vill befinna sig. Granvik svarar "Nån vinprovning..." varpå hon tack och lov sträcker fram kardan och säger "Hej hej". Jonathan petar Granvik i sidan med sitt osynliga Mojahedin-svärd och muttrar "Grrmrf, du kunde ha svarat något mer fokuserat, typ 'Arcus vin- och grillbjudning'".
Kristian lyssnar intresserat på Jonathans inspirerande dragning om Middagsklubbens historia
Well well, de tre är inne bland vinmums och buffégottegott (känns det som om Middagsklubben inte är van att röra sig på bjudningar? Det är för att buffér är bakteriehärdar och gratisvin oftast är pajastjut för en hundring flaskan, max. Men denna gång beslöt sig alltså sammanslutningen för gå utanför normen genom att inte kasta inbjudan).
Innan föreläsningarna tar fart tassar Middagsklubben lätt kring buffébordet och nyper elegant åt sig av käket utan att spilla, väsa, välta fat eller fnissa. Vanan trogen spanas det efter det korrupta suparsvinet Håkan Larsson, men trion kan inte annat göra än konstatera hans frånvaro.
Det kluras på om Håkan anser att en slik bjudning är under hans värdighet (beblanda sig med bloggare, vin med skruvkork etc) eller om han helt enkelt ligger under en parkbänk och trycker med ett helt parti tjeckiskt lådvin. Mycket kan man säga om Håkan, men inte att han är lätt att kartlägga.
Buffébordet (proffsigt beskuren bild. Detta eftersom gratisvin kan leda till sus, rus och bus som i värsta fall slutar med oöverlagd mord. Middagsklubben har vare sig tid eller ambition att bli indragen i någon rättegång där det åläggs klubben att bistå med bildmaterial som påvisar att den döde hade närkontakt med ett eventuellt monster. Dålig PR ordnas på andra sätt)
Innan Richard Tellström drar igång overheaden kör matombudsmunnarna i gång och levererar en snabbrecension av valda delar ur mumset:
Fläskkarré (kan ha varit en splittrad kotlettrad) 7/10 i betyg. En skön, sötaktig marinering lyfter grisen. Lite hickorystuk, fast utan rök.
Lax med grillränder 6/10. Fast och fin men kunde ha baddats med mer salt och hade gärna fått sprattla mer (varit mindre genomstekt).
Ungstorkade tomater 4/10. Tam tomatsmak men en grön smårolig krydda sätter lite sprätt. Men bara lite.
Kyckling 7/10. Härligt styckad och skinnet kvar, vilket alltid gillas. Lagom saftig, har knappast varit fryst eller vattensprutad. Stabil men saknar sting i kryddning.
Ost 4/10. Ena osten (typ brie fast mer rutten) smakade som torkad torsk luktar. Ost ska lukta död greves munhåla, men smaka himmelskt. Här hade lukt och smak ett alltför nära samarbete. Den andra osten var en menlös men godtagbar brie.
Sparris 4/10. Bra spänst, men för lite salt och saknar roliga grillränder.
Vinet Ken Creek 6,5/10. Ganska bärigt rödvin som gillar feta kompisar. Bra till lax. Eller söndagsstek med svartvinbärsgelé. Granvik gissar på pris kring 80 kr flarran och lägger till att i så fall är det klart prisvärt. Jonathan tror på över hundringen och är inne på en sexa i betyg. Senare deklareras det att prislappen är 84 kr.
Jonathans tallrik
Granviks tallrik
Föreläsare Richard Tellström drar i gång. Han håller en "inspirerande trend- och idéföreläsning om de senaste två decenniernas stora förändringar i den svenska gastronomin". En intressant iaktagelse Richard gjort är att människan lika bra kan äta specialgjorda pellets för femhundra spänn i månaden och därigenom tillgodose sig all näring som behövs. Granvik tänker genast att detta alternativ vore något för Linnéa, som verkar se matlagning som något nödvändigt ont.
En annan intressant grej som tas upp är att uteserveringar faktiskt var förbjudna i Sverige ändra fram tills 1991. Staten ansåg det vara olämpligt om befolkningen såg andra dricka och äta och därigenom själv lockas till att slå sig ned och beställa in en kall rackare och en räksmörgås. Höjden av osunt leverne. Alltmedan det i Danmark var obligatoriskt med ett par starkisar, inte bara till lunchen utan även medan man jobbade. De danska bussarna hade en något mindre tank bredvid bensintanken där det fanns öl och sedan gick en slang till förarsätet där busschaffisen hade en öltapp, bredvid korvkylen och tidningsstället med porr. Ungefär så.
Men tillbaka till Sverige. Richard informerar att det 1980 på Systembolaget enbart fanns 670 olika produkter. Öl, vin och sprit - sammanlagd 670 olika varor. I dag finns det 8 000. EU-medlemsskapet har sina fördelar, minsann.
Därefter kommer Heléne R. Westelius, sommelier och matkreatör ("Ett krångligare ord för kock", upplyser Heléne församlingen) och tar bladet från munnen. "Bla bla bla... I byn där jag kommer ifrån förstår sig folk inte på mat och vin...bla bla bla... Stockhom.... bla bla bla... mina vänner som är kvar i byn gillar inte alls samma fina viner och mat som jag... bla bla bla... Stockholm... bla bla bla... ja, de gör väl annat i stället som att åka skoter... bla bla bla."
Heléne förklarar att små hålor är lägre stående, rent kulturellt alltså
Stockholmskomplexet personifierat pratar om nya tankebanor. Sådana som ingen hemma i Bollnäs hajar. Men hon nämner i alla fall Keith Floyd. Efter föreläsningen utbryter en diskussion om vin, skruvkorkar och korkkorkar. En mindre namnkunnig Håkan Larsson-kille konstaterar, appropå korkar som i sällsynta fall (cirka 2 flarror av 100 blir korkskadade) förstör vinet, att "då blir det kvinnomisshandel hemma, och det är ju inte alls bra".
Granvik, Jonathan och Middagsklubbens praktikant Kristian letar efter en dåligt tillkännagiven dörr i två minuter, sen stiger sällskapet in och ser en skylt som basunerar ut "Kärlekslunch - 225 kr".
Jonathan misstänker sig själv och sina kamrater för vilsenhet. En värdinna förhör de nyanlända upplysningsvis om vars de vill befinna sig. Granvik svarar "Nån vinprovning..." varpå hon tack och lov sträcker fram kardan och säger "Hej hej". Jonathan petar Granvik i sidan med sitt osynliga Mojahedin-svärd och muttrar "Grrmrf, du kunde ha svarat något mer fokuserat, typ 'Arcus vin- och grillbjudning'".
Kristian lyssnar intresserat på Jonathans inspirerande dragning om Middagsklubbens historia
Well well, de tre är inne bland vinmums och buffégottegott (känns det som om Middagsklubben inte är van att röra sig på bjudningar? Det är för att buffér är bakteriehärdar och gratisvin oftast är pajastjut för en hundring flaskan, max. Men denna gång beslöt sig alltså sammanslutningen för gå utanför normen genom att inte kasta inbjudan).
Innan föreläsningarna tar fart tassar Middagsklubben lätt kring buffébordet och nyper elegant åt sig av käket utan att spilla, väsa, välta fat eller fnissa. Vanan trogen spanas det efter det korrupta suparsvinet Håkan Larsson, men trion kan inte annat göra än konstatera hans frånvaro.
Det kluras på om Håkan anser att en slik bjudning är under hans värdighet (beblanda sig med bloggare, vin med skruvkork etc) eller om han helt enkelt ligger under en parkbänk och trycker med ett helt parti tjeckiskt lådvin. Mycket kan man säga om Håkan, men inte att han är lätt att kartlägga.
Buffébordet (proffsigt beskuren bild. Detta eftersom gratisvin kan leda till sus, rus och bus som i värsta fall slutar med oöverlagd mord. Middagsklubben har vare sig tid eller ambition att bli indragen i någon rättegång där det åläggs klubben att bistå med bildmaterial som påvisar att den döde hade närkontakt med ett eventuellt monster. Dålig PR ordnas på andra sätt)
Innan Richard Tellström drar igång overheaden kör matombudsmunnarna i gång och levererar en snabbrecension av valda delar ur mumset:
Fläskkarré (kan ha varit en splittrad kotlettrad) 7/10 i betyg. En skön, sötaktig marinering lyfter grisen. Lite hickorystuk, fast utan rök.
Lax med grillränder 6/10. Fast och fin men kunde ha baddats med mer salt och hade gärna fått sprattla mer (varit mindre genomstekt).
Ungstorkade tomater 4/10. Tam tomatsmak men en grön smårolig krydda sätter lite sprätt. Men bara lite.
Kyckling 7/10. Härligt styckad och skinnet kvar, vilket alltid gillas. Lagom saftig, har knappast varit fryst eller vattensprutad. Stabil men saknar sting i kryddning.
Ost 4/10. Ena osten (typ brie fast mer rutten) smakade som torkad torsk luktar. Ost ska lukta död greves munhåla, men smaka himmelskt. Här hade lukt och smak ett alltför nära samarbete. Den andra osten var en menlös men godtagbar brie.
Sparris 4/10. Bra spänst, men för lite salt och saknar roliga grillränder.
Vinet Ken Creek 6,5/10. Ganska bärigt rödvin som gillar feta kompisar. Bra till lax. Eller söndagsstek med svartvinbärsgelé. Granvik gissar på pris kring 80 kr flarran och lägger till att i så fall är det klart prisvärt. Jonathan tror på över hundringen och är inne på en sexa i betyg. Senare deklareras det att prislappen är 84 kr.
Jonathans tallrik
Granviks tallrik
Föreläsare Richard Tellström drar i gång. Han håller en "inspirerande trend- och idéföreläsning om de senaste två decenniernas stora förändringar i den svenska gastronomin". En intressant iaktagelse Richard gjort är att människan lika bra kan äta specialgjorda pellets för femhundra spänn i månaden och därigenom tillgodose sig all näring som behövs. Granvik tänker genast att detta alternativ vore något för Linnéa, som verkar se matlagning som något nödvändigt ont.
En annan intressant grej som tas upp är att uteserveringar faktiskt var förbjudna i Sverige ändra fram tills 1991. Staten ansåg det vara olämpligt om befolkningen såg andra dricka och äta och därigenom själv lockas till att slå sig ned och beställa in en kall rackare och en räksmörgås. Höjden av osunt leverne. Alltmedan det i Danmark var obligatoriskt med ett par starkisar, inte bara till lunchen utan även medan man jobbade. De danska bussarna hade en något mindre tank bredvid bensintanken där det fanns öl och sedan gick en slang till förarsätet där busschaffisen hade en öltapp, bredvid korvkylen och tidningsstället med porr. Ungefär så.
Men tillbaka till Sverige. Richard informerar att det 1980 på Systembolaget enbart fanns 670 olika produkter. Öl, vin och sprit - sammanlagd 670 olika varor. I dag finns det 8 000. EU-medlemsskapet har sina fördelar, minsann.
Därefter kommer Heléne R. Westelius, sommelier och matkreatör ("Ett krångligare ord för kock", upplyser Heléne församlingen) och tar bladet från munnen. "Bla bla bla... I byn där jag kommer ifrån förstår sig folk inte på mat och vin...bla bla bla... Stockhom.... bla bla bla... mina vänner som är kvar i byn gillar inte alls samma fina viner och mat som jag... bla bla bla... Stockholm... bla bla bla... ja, de gör väl annat i stället som att åka skoter... bla bla bla."
Heléne förklarar att små hålor är lägre stående, rent kulturellt alltså
Stockholmskomplexet personifierat pratar om nya tankebanor. Sådana som ingen hemma i Bollnäs hajar. Men hon nämner i alla fall Keith Floyd. Efter föreläsningen utbryter en diskussion om vin, skruvkorkar och korkkorkar. En mindre namnkunnig Håkan Larsson-kille konstaterar, appropå korkar som i sällsynta fall (cirka 2 flarror av 100 blir korkskadade) förstör vinet, att "då blir det kvinnomisshandel hemma, och det är ju inte alls bra".
Middagsklubben säger "Hej hej" och avviker med varsin goodybag innehållandes en butelj Ken Creek. Dela ut gratis alkohol som folk får ta med sig ut från ställen är prick olagligt. Det korrupta suparsvinet Håkan Larsson skulle ha älskat det.
Ken
