MK

Anton Bjuhr, kock och en av Gastrologiks och Specieriets ägare, började i disken på Grill 79 i Storuman. Nu håller han till på Östermalm i Stockholm där han ena stunden serverar, sedan står i köket, svarar i telefon och tar emot jackor i den lilla garderoben. När han har en sekund över kommer han ut i matsalen och bjuder på storyn om när en av kockarna och ägarna till Linje Tio hyvlade av sig handflatan med en mandolin.

 

Full poäng för hjärta med andra ord.

 

Stora menyn inleds dock med olika smaksensationer som maräng med tuppleverkräm, laxskinn med oklar topping, friterad mögelostkräm, geniala charkuterier där en rökt rentunga dominerar, smörsteka briocher och vaktelägg som är marinerade i en soja som de har gjort på gula ärtor. Otroligt gott och det visar en stor ambition.

 

Vad som inte imponerar är vinerna. Ingen av de viner som rekommenderas är riktigt intressanta och Gastrologiks löfte om att mejla menyn plus namnet på alla viner hålls inte, så därför låter vi vinbiten vara rätt diffus. För övrigt är det riktigt dåligt att Gastroligik inte ens svarar på påminnelsemejlet.

 

Rökt röding från Vättern med potatis, Kalixlöjrom och smörsås. Gott men blekt jämfört med många av aptitretarna.

 

Savojkål, tryffel och riven griskind. Bra balans och en rätt som känns Frantzén/Lindeberg-kompatibel.

 

Pilgrimsmussla med kräm på romsäcken. Om inte förr så märks det här att Gastrologik jobbar med suveräna råvaror. Detta är den bästa pilgrimsmussla som MK har testat bortsett från den hos Frantzén/Lindeberg som tillagades i sitt eget skal och dessutom fick en egen buljong uppkallad efter sig.

 

Lätthalstrat renhjärta med lök, kyndelolja och mossa. En helt magisk rätt där den svampiga karaktären i mossan fungerar som en sorts tryffeldoping till det mjälla hjärtat.

 

Kalvinnanlär, morötter och tunga. Det knapriga tungchipset briljerar och köttet är perfekt tillagat.

 

Efter en skön palettrensare med fläder kommer den första efterrätten. Ett haveri. Någon sorts gurksystem som mest smakar mimosasallad. Om några år kommer alla att skratta år sådana här desperata försök att vara originella. Detta är trams.

 

Rotselleri, stjälkselleri och saltkolakräm. Lyckas man fånga exakt rätt proportioner är detta faktiskt gott, men många skedar bjuder tyvärr på en överdos av rotsellerimos. Minst en av efterrätterna borde ha varit lika god som Speceriets fynd: vaniljglass med chokladsås för 85 spänn.

 

Eftersom MK fullkomligt dyrkar tydlighet: