MK

"Var kan man läsa om er matlagning, nu igen?”, undrar Willy Ohlsson när MK tas emot av Willy Ohlsson på Willy Ohlsson i Östermalmshallen. Sedan undrar denne köttrektor om MK skulle vara intresserade av att nypa några "fantastiskt fina spädgriskinder". Hur lockande erbjudandet än ter sig har Granvik och Jonathan siktet inställt på en annan del av svinet.

Hur tillagar man en fläskkotlett på bästa möjliga sätt? Uppgiften kan te sig lättlöst, men det är den inte. Det ska visa sig att anrättningen ska bli det överlägset mest komplicerade MK tagit sig an. En process innehållande inte mindre än 55 steg. De tu måste naturligtvis lista ut (1) hur de får tag på kotletter där svålen sitter kvar. Där diskvalificeras ICA, Hemköp, Konsum och vidriga jycklargrupper som Lidl, Netto och Willy:s. Inte bara fettkanten ska vara kvar utan alltså även huden.

Hud är jättegott, det godaste på hela grisen faktiskt. Granvik blir oerhört upprörd när han tänker på att hans hemkunskapslärare Svett-Lena på högstadiet lärde sina elever att laga fläskkotletter utan bibehållen svål samt att innertemperaturen på köttet enligt läraren skulle vara 70 grader.

Willy Ohlsson presenterar en fin bit fläskracks på dryga kilot som MK förvärvar (2). Det är alltså en bit kotlettrad med ben och svål. Innan MK tackar för sig får de smaka på en prisvinnande falukorv (3) från Jokkmokks Chark som nyligen vann Falukorvsklassen i Korv-SM. 70 % kötthalt och väldigt god, så MK-supportern Hjalmars sms-kampanj för produkten visade sig fullt rimlig. Huruvida falukorvsprovsmakning måste ingå i receptet må diskuteras, men stjärnorna är övertygade att steg tre i förlängningen ledde dem fram till en makalös slutkotlett.

Vidare från djurgurun Willy Ohlssons tempel går tåget mot Tysta Mari där, passande nog, Mari assisterar fläskklanen genom att förklara hur graciöst extralagrad finsk emmentaler smälter. Gruyèren ligger också bra till, men efter ett panikmöte (4) bestämmer sig Granvik och Jonathan för att Finlands sak är deras (5).

Även grönsaksgalningen konsulteras (6), men han har ingen konserverad chipotle på lager - MK kan bara gissa hur han hade prissatt burken med den rökta chilin. Jonathan försöker med 65 kr, medan Granvik stämmer i bäcken genom att förklara att vegonasaren minst bett om en hundring för besväret. Grönsaksprofessorn kan ta 40 spänn för en avocado utan en tendens till svettprälor i pannan. MK suger i sig av mannens psykiska superkrafter, sedan går de stärka därifrån för att byta hall.

Anhalt: Hötorget. Där införskaffas specialpaprika (7), sådana där avlånga som ser ut som anabolapumpade chilifrukter, innan ännu ett panikmöte måste hållas (8). Det visar sig nämligen att det råder chipotletorka i hela staden. Ingenstans finns det att få tag på, förklarar en latinamerikansk chipotleexpert för MK. Klubben håller på att fullständigt tappa förståndet, innan Albert, per telefon (9), förklarar att han kan lägga undan en av hans sista burkar till kockduon. Ett JP är löst, innan det hann bli ett SP (10). Den som blir förvirrad av förkortningar kan se fram emot MK:s förkortningslexikon som Norstedts eller annat gigantiskt förlag för närvarande slåss om att få ge ut.

Så, handla jalapeño (11), gå till Albert och hämta chipotle (12), styra med gräslök och andra basvaror på ICA (13), köpa himmelskt dyr elit-creme fraiche hos Cajsa Warg (14) och se till att San Miguel-förrådet är påfyllt (15), är vad de två kulinariska schamanerna ägnar sig åt efter att JP:t lösts. De två är helt genomdränkta av svett och ångest när de når högkvarteret. Att handla basvaror är inget de ska behöva ägna sig åt, funderar Jonathan och Granvik. Praktikant-Kristian (ni minns väl honom?) måste omedelbart återinstalleras. Ett problem är att det inte finns någon praktikant som kan säga åt praktikant-Kristian att infinna sig. ”Var är Basse när han behövs som mest?”, suckar Jonathan, medan Granvik plågsamt skriker att han nu måste packa upp varorna (16) för egen maskin.

Följande timmar ägnas åt forskning. MK måste se till att få chili cheese-bollarna helt perfekta. En testfritering (17) visar att rinnigheten helt saknas.

Som synes saknas rinnigheten helt

Det är alldeles för strävt ostigt. Olika varianter prövas (18, 19, 20), innan gruppen finner att den främsta idén är att göra en supertjock ostsås (21) enligt konstens alla regler.

Extra grädde tippas i för att säkra fetthalten

I den åker fanatiska mängder hackad jalapeño (22), tabasco (23) och paprikapulver (24). Ostsåsen kyls på balkongen på ett stort MK-fat i ett par timmar (25), sedan rullas den till bollar (26), dubbelpaneras (27) och döps till slut i 190-gradig olja (28). Resultatet är enastående och MK applåderar sin egen storhet. Jonathan vädrar dock insikten om att det egentligen är djupt omoraliskt att fritera ostsås samtidigt som han smaskar en boll.

Notera den läskande rinnigheten

Innan svinet ska möta pannan återstår en del pill, om man så säger. De två plockar fram blåslamporna och eldar omsorgsfullt upp skinnet på var sin paprika (29).

Paprikan får ta emot dubbel eld. Den piper till av den oetiska behandlingen.

Den ena hackas (30), och den andra möter pappa stavmixer (31) i en vacker dans. Paprikageggan pressas sedan genom en nytvättad kökshandduk så att en fantasiskt härlig paprikafärg utvinns (32).

Överbliven färg kan med fördel användas till att måla smakfulla porträtt av Heston (eller MK-medlemmar)

Det nästan torra innanmätet läggs sedan åt sidan (33), för att senare användas.

Chipotlecremen skapas sedan genom att finhacka gräslök och chipotle (34). Detta varvas med ful-creme fraiche från ICA och Cajsas super-creme fraiche (35). Kreatörerna upptäckte nämligen att Cajsas variant i själva verket var extremt dyr gräddfil med signatur Väddö Gårdsmejeri. Dessutom hårdvispas en knapp deciliter grädde tillsammans med några tabascostänk (36). När alltihop försiktigt enats i en skål tillsammans med paprikapurén (37) är chipotlecremen äntligen klar. Att den tar en dryg timme att tillverka är inget som grämer forskarna.


Miljöbild från laboratoriet

Så till aftonens golgata, den ultimata kotletten. MK har räknat ut (38) att en fläskkotlett aldrig kan tillagas optimalt i ensam regi. För att få svålen så där kriminellt krispig, och samtidigt hålla köttet syndigt saftigt, krävs det att man tänker utanför boxen. Ett alternativ vore att tillaga svålen och köttet separat, men då riskerar man att tappa lite av köttbitens livsglädje. Willy Ohlsson, denne slaktmaskens riddare, föreslog en metod där det rejäla köttstycket tillagades helt, för att få till det bästa av två världar; perfekta svål och supersaftigt kött. Det är nog så, total fläsklycka kommer sällan ensam.

MK siktar på att svålen ska vara perfekt när köttet inte nått högre temperatur än fyrtio grader. Därför kokas vatten upp (39) innan man täcker svåldelen av kotletten (som är placerad med svålsidan nedåt i en ugnsform) med det (40). Sedan svettas ekipaget i en kvart på 160 grader (41). Därefter tar man ut sitt grisgott (42) och skär skåror i svålen (43) som markerar områdena där man senare ska skära för att få fram de enskilda kotletterna, som innan servering ska grillas i temperatur bara snäppet under vad som alstras i en rejäl kärnkraftsolycka. Innan man kör en ny ugnsvända på hög övervärme saltar man (44). Det är ett måste att vara två personer (45) här då man annars kan få kalla fötter och tro att man översaltat (vilket man inte har). Den ene tar över (46) när den andra är utmattad av saltning. Om man skär skåror som är djupa får det plats en briljant mängd salt i gapen.

Saltporr

MK sätter nästan saltdammet i halsen när Granviks ugn jävlas och inte verkar vilja komma upp i mer än 200 grader. Risken att köttets innertemperatur därför kommer att vara gom- och själshälsomässigt vådligt känns överhängande. Med fasa ser de på hur köttermometern tickar på över trettiostrecket utan att svålen ser tillräckligt bubbligt gyllenbrun ut. Desperat vrider kockarna på alla reglage (47) och idén att kasta in brinnande material, typ sönderhuggna köksskåpluckor, för att boosta hettan (48*) lyser som en halo i den mentala dimman. Men panikstrategin med att vrida okontrollerat på ungens gradtombola (Granviks ugn är helt klart inte ett bra system, detta handlar alltså om bristfällig utrustning och inte om knapphändig kunskap) ger snabbt resultat. Svålen antar magisk skepnad (50) precis när köttet når 37 graders innertemperatur. Jonathan säger ivrigt att köttet nog är klart nu. Förvisso är det samma temperatur som en nyfödd baby, men Granvik håller ändå fram armen och förklarar att köttet inte är mer tillagat än så. Jonathan bläddrar snabbt fram en mental skiss över steg 54 och medger att det fyller en funktion.

Svålporr

Nästa hållpunkt är att stycka upp kotletterna (51). En marinad (52) - bestående av olivolja, soja, honung, paprikapulver, chipotlespad och en aning vitlök - penslas på (53).

Smörj patienterna med köttliniment

Kotletterna läggs i grillpannan (54) när den ryker så pass att Granviks och Jonathans ögon tåras och andningsvägarna gör det internationella tecknet för nödsignal. Medan kotletterna får urläckra svarta grillränder (tar cirka tjugo sekunder per sida) lägger man sig ned på golvet där luften är mindre dödlig.

I uppläggningssystemet ingår de sedan tidigare nämnda grillade paprikorstrimlorna, som alldeles innan servering målas med den utvunna färgen, alltså dess eget blod (55).

Väldigt lättlagad men aningen svårfotograferad vardagsmat

* Kan uteslutas