City 4800
Visst är den föredömligt korta menyn generöst prissatt. Få huvudrätter springer över tvåhundrakronorsstrecket. Förbryllande är att kocken rekommenderar kycklingen med risotto medan kyparen avråder från just kycklingen då tjugotre stycken pippifåglar är på väg ut i den svartvita, strama matsalen.
Ännu mer anmärkningsvärt är, förutom att Tiamat spelas i högtalarsystemet, att bröderna Hanses är på plats.
Mitt i middagen vänder sig Peter Hanses till Martin, som han aldrig träffat tidigare, och frågar "Varför hatar du mig?". En förklaring till den frågan är att Peter intuitivt förstår att alla hatar honom. Martin spelar dock det sociala spelet med stor skicklighet och övertygar Peter om att han tycker att bröderna Hanses är ett kanonkoncept.
Stor-Hanses, Daniel, är den av de två som har smaklökarna i trim. Han är den som ber kyparen kyla ned rödvinet 3-4 grader och han är den som testar musslorna för en dryg hundring. Helt ok smak på skaldjuren, men inget sanslöst.
Stället har märkligt nog respekt för Peters fäbless för ickedjurisk kost. Ingen vegetarisk huvudrätt på menyn, men kyparen lovar att köket roddar ihop någonting smaskigt. När potatispuré toppat med svartrot, gulbetor och kantareller kommer in förstår Peter inte vad han har framför sig. Efter att han ätit rätten är han inte mycket klokare. Granvik provsmakade dock och intygar att de 185 kronorna var väl spenderade. Fräscht och balanserat.
Tråkigare är det för de i sällskapet som bokat ställets dyraste rätt, biff med chipotlecréme, avrunnen gräddfil och rostad potatis (225 kr). Att ha med ordet avrunnen på en meny tyder på mentalt läckage. Värre är att chipotlecrémen är lika grund som en plastfilm. Hettan är allt som märks, det finns ingenting där bakom. Hur man kan göra en chipotlecréme som inte har en schysst rökighet är ett mysterium. Att öppna en burk chipotlekonserv och hälla ut spadet ger en märkbart bättre smak. Märkligt.
Men det sorgliga med rätten är köttet. Biffen är perfekt stekt enligt medium/rare-modellen. Men köttsmaken är tunnare än Bambi. En typisk Ica-biff och då vill man gärna langa upp en extra hundring och få en bra hängmörad svensk biff. MK slänger City 4800:s sparpaket rakt i nyllet på sparivraren. Ska ni ha biff på menyn och ha ambition så servera en vettig variant, tack. Och ta betalt för det. En bra krog lyckas tömma fickorna på gästerna, så enkelt/svårt är det.
Då är det betydligt smartare att gå på den hyfsat väldresserade kycklingen (175 kr) eller den underprissatta hastigt stekta råbiffen med persiljesmör och pommes frites (115 kr).
Martin råkar berätta för personalen att en stor matskribent ingår i sällskapet, varpå det serveras fri Fernet till alla. Smart drag då Fernet är äckligare än Gud. Vad man än ätit innan framstår det som mumma för gommen, men MK har spelat in allt med sina omtalade smaklökar och kan på så sätt recensera middagen.
Innan det är dags att bege sig till Fryshuset och Amon Amarth och Entombed säger Daniel en viktig sak till Rikard (sångare i Regurgitate): "Jag vill gifta mig med dig. Och jag är inte homo... jag är snarare homofob". Peter håller sig på en mer rimlig nivå och klargör för Rikard att han ser exakt ut som Legolas i "Sagan om ringen".
Nej, det bästa med den här kulinariska kvällen var när Daniel och Granvik under eftermiddagen delade på en flaska Chateau Musar Gaston Hochar 2001. Libanesen. Grisblod, hästandedräkt, syndaflod och slaveri är några av smakbeskrivningarna.
Hanses och Hanses ÄR ett lysande koncept.Hur tog de sig till Uppsala och vad kostade det? Stackars taxichaffisen som blev helt överlycklig när Hanses #1 lovade ringa på natten och betala 1200 kr för att åka dit. Direkt när vi klev ur bilen sa Hanses #2 att han aldrig skulle ta taxi för så mycket.
Efter att ha vaknat på saken vill jag foga ytterligare två till den långa raden av förnämliga smaker som ryms i Chateau Musar 2001: bokbål och sovjetunion. Och då menar jag RIKTIGT bokbål, gjort på böcker i helfranska band, respektive RIKTIG sovjetunion. Inte den fadda smak av pocketbål och OSS som kan hittas i vilken vattnig California Red som helst.
Skönt att, utöver Legolas, få bevittna en vilt frustande Aragorn i form av LG Petrov. Lite mer hoblik kropp. Lite mindre hår. Men visst hade det kunnat vara snyggingen Viggo Mårtensen som stod där och fäktade mot den orchliknande publiken? Då känns det tryggt att ha med sig de två enterna Peter och Granvik (som för övrigt stod för kvällens överraskning genom att inte heta GranEvik).
Tricket med att åka taxi från Sthlm till Uppsala är att inte åka taxi från Sthlm till Uppsala. Det är billigare att åka taxi från Sthlm till Arlanda med fast pris, och sedan byta taxi på Arlanda och åka med fast pris från Arlanda till Uppsala.
Det bygger dock på att man inte somnar i innan Arlanda, altenativt somnar, men har en taxichaufför som väcker en på Arlanda istället för att råna en.
Bästa tricket av alla är dock att hinna med 23.11-tåget, vilket vi gjorde. Då kan man köpa en alldeles för liten Entombed-tröja för pengarna istället.
Hur fan hann ni med 23.10-tåget? Drog ni innan spelningen ens var slut?
Jag tror vi kan sammanfatta Chateau Musar 2001 på sant Johan-manér: buteljerat vanvett.
Min Entombed-tröja är inte för liten, det är jag som är för sälaktig.
Jag fattar inte heller hur ni hann med tåget. Ni måste ha trollat med tid och rum.
Vi hann för att jag köpte en liten Entombed-tröja, tror jag. Hade jag köpt en stor hade vi aldrig hunnit.
Hela konserten hann vi se i alla fall. Bra var det också, frånsett det alldeles för låga ljudet. Inledningsvis trodde jag att det var ett gäng mimare som stod på scenen. Fasa. Duvor är luftens råttor, sägs det, men mimare är då sannerligen markens råttor.
För att lyfta seriositeten något över smurfsperma och slaveri, vill jag också tillägga att Chateau Musar 1996 är väsentligt bättre än sin fem år yngre brorsa/get. Dyrare/svårare att få tag på, men mer bättre än dyrare.
Allra bäst är dock Fernet Branca, men det behöver väl inte ens sägas.
Det där med smurfsperma var nog lite taget ur luften (raderar det), men vinet smakade faktiskt slaveri.
Menade det inte som någon kritik mot ärevördigste vinrecensent. Låt det stå kvar. Vill någon hävda att det inte är sant, får de väl posta en kommentar om det här.
