MK

Som namnet antyder ligger fokus på sjövilt och på grillat. Att det ens ligger en del rött kött - av utseendet att döma högst ordinära versioner av entrecôte (italiensk) och andra landdjursdelar - känns onödigt. Till denna nyöppnade restaurang strax bakom Grand Hôtel går man för att decimera det fjäll- och skalbeklädda släktet.

På en genomskinlig glasskiva står de för dagen aktuella fiskarna uppskrivna med svart penna. Är man inte Ugglan Helge lär man resa sig från bordet för att syna utbudet. Eller så hakar man på serveringspersonen till fisk- och köttdisken belägen mitt i lokalen.

Fisk fisk fisk


Skaldjursansamling

En av kockarna jublar när Granvik pekar ut den enda abborren i besättningen. Kocken lovar att det är kvällens bästa fiskupplevelse och att den kommer att grillas hel.

En bit hälleflundra och en abborre laddar för kvällen

Martin har panik och väljer en uerfilé av ren reflex. Sandra går igång på en fast fin bit hälleflundra medan Hjalmar irrar runt planlöst. Till slut ger han ifrån sig ett hälleflundraliknande läte.

MK:s VD och ständige sekreterare Jonathan styr med ett stort MK-klubbhus som byggs på landet och närvarar därför inte denna afton.

Så här långt har gästerna fått jobba sittdynerna av sig med flera påfrestande val. Dags att slå sig ned och adoptera en pingvins vardag: slappna av och mys.

Den nya tillbakalutade inställningen ger betalt. Martin hade tidigare förnuft nog att offentligt klaga över att man inte kan beställa en småladdning hjärtmusslor, utan det är helportion som gäller. Den skånskknorrande klagosången snappades upp av servitrisen som tar grepp om verkligheten genom att leverera en stor skål av musselsorten i en underbar gräddspetsad vinbuljong, helt utan kostnad för sällskapet. Det signalerar en seriositet man inte ska baktala. Så är det också krögarna Henrik Norström och Peter Johansson från välrespekterade Lux som ligger bakom restaurangen. Och eftersom detta är premiärkväll kan det vara listigt att stryka gästerna medhårs. Man får hoppas att den generösa inställningen håller i sig.

Menyn inleds med kalla och varma smårätter. Sandra testar tre glada ostron (svenskt flatostron för 28 kr/st) med lök och vinäger-system samt tabasco. Tummen upp där, men gladast är nog Martin. Hans havskräftor gratinerade med Café de Paris-smör (165 kr för fem halvor) är otroligt smakfulla. Granvik och Hjalmar tar varsin hel kokt hummer (65 kr per 100 gram) och Martin och Sandra delar på en grillad kung av skaldjur.


Hummernästet

Är man barnslig ber man att få gå fram till akvariet och peka ut och döpa sin hummer innan den lyfts upp med en kratta. Granvik intresserar sig snabbt för Dennis. Dennis gillar undervattenshockey. Han ogillar ryssja, nät och Kavli. Servitrisen förklarar att humrarna har utarbetat en teknik som innebär att de spelar döda så fort de lyfts från vattnet. Detta i hopp om att man ska tröttna på dem och kanske ta en knaperstekt ungrissida med mandelpotatis, syltad lök och senap (195 kr) eller ölsbräserad biff med potatis (185 kr) i stället.

När Dennis hajar att stunden är kommen bryter han mönstret och ställer till med en liten scen. Han viftar hotfullt med klorna och gör ett utfall när Granvik ska fotografera honom. Dennis är från Kanada och har rest långt varför hans irrationella beteende måste förlåtas.

Dennis The Menace

Martin pekar ut Pedro och Hjalmar väljer Viking. Efter en hård viktmatch vinner Pedro på 550 gram.

Hjamlar och Viking


MC Hummer och Pedro (foto: Knasen, skärpa: Schassen)

Humrarna är suveränt tillagade och majonäsen som beställs som tillbehör för 15 spänn har ett bra bett av senap.

Dennis 2.0

Martin byter ut uern och betar i stället av tio stycken gratinerade havskräftshalvor till huvudrätt. Granvik är mycket nöjd med sin abborre vars kött är saftigt, perfekt saltat och har en behaglig grillton i smaken. Till huvudrätten väljer man tillbehör för 28 kr och såser för 15 kr. Granvik blir besviken på den mesiga chilisåsen med ingefära som kocken rekommenderade. Den påminner otäckt mycket om vanlig ketchup. Däremot är den grillade paprikan med fetaost och citron en höjdare.

Mitt under middagen mms:ar Middagskommando Syd en bild på en Immortal-öl.

Abbath-ölen

Hälleflundran har snygga grillränder och smakar ljuvligt. Sandras sallad på tomat, avokado, lök och oliver passar bra till medan Hjalmar underkänner potatisgratängen. Hur man får en potatisgratäng att smaka blaskigt är en gåta. Även bearnaisesåsen är ett svagt kort. Café de Paris-smöret är inte heller i toppform då det smakar för skarpt av örter och saknar den mångfasetterade botten ett dylikt smör ska ha. Däremot är kaprismajonäsen en tiopoängare varför Hjalmar ropar in en extra laddning.

På vinfronten ser det bra ut. Hjalmar och Granvik är otroligt nöjda med sin Domaine De L'Aigle Pinot Noir 2007 (655 kr). Däremot är drinkavdelningen knappast ett föredöme. Blåbärsmartinin är snudd på osmaklig och Caipirinhan når inga höjder.

Sällskapet inser att det haft tur när det gäller bordsplaceringen. Att tänka på när man bokar bord är att be att få hamna direkt till höger när man kommer in från entrén. Där finns ett mindre rum med några bås. En klart mysigare miljö än den stora, stimmiga och sterila matsalen på andra sidan barområdet.

Granvik och stor, stimmig matsal


Sandra höjer glaset till MK:s ära

På efterrättsmenyn finns exempelvis karamelliserad ananas med kokosglass (85 kr) och fattiga riddare med vaniljglass och hallonsylt (70 kr). Men efterrätter är för dagisfröknar och diabetiker så något sådant blir det inte tal om.