MK

Åsögatan 90
Öppettider: Mån–fre kl 11–22, lör–sön kl 15–22

Middagsklubben håller på att sätta ölet Hanoi i vrångstrupen när förrätterna gör entré. Papayasallad med jordnötter ser ut som färgglad pizzasallad och nem (färska vårrullar) påminner mest om ett preventivmedel. Förvisso funderar klubben på om det går att tillskansa sig något annat än skräp för de cirka sextio kronor som spenderats på vardera anrättning. Med Willy Ohlsson och hans guldkött som referens förefaller prislapparna närmast löjeväckande låga.

Era gastronomiska väktare befinner sig på Nem Nem Qúan. Det vietnamesiska köket stoltserar inte med någon vidare representation i Stockholm. Därför är det skönt att restaurangen på Åsögatan 90 försöker bryta mönstret. Namnet ger associationer till det man kanske främst förknippar den vietnamesiska kokkonsten med: Nem.

Lyckligtvis smakar kondomkompisarna bättre än de ser ut. De kylda glasnudlarna retas med sinnena, och koriandern bryter av det hela fint. Dipsåsen som de serveras med är så god att man skulle kunna dricka en karaff av den rent. De två vill kidnappa den lille såsmästaren, men inser vidden av brottet. Därför läggs arbetet ut på praktikant-Kristian.

Även de friterade vårrullarna är intressanta, men inget man döper sin förstfödde i.

Papayasalladen är i det närmaste briljant. Det är en okänd (för andra än Middagsklubben) respekt för grönsaker som bringar denna rätt till liv. Grönsakerna är löjeväckande krispiga, och papayan är söt och läskande på samma gång. Jordnötterna spelar förvisso en biroll, men de övertygar ändå om sitt vara i rätten.

Enligt en större dagstidning, som hann före Granvik och Jonathan till restaurangen, ska man skippa ankan och istället kliva in på nudel- och wokpartyt. Det är just vad Middagsklubben gör, men möts tyvärr av något som inte lever upp till förväntningarna. Äggnudlar med biff och grönsaker är värt pengarna (dryga hundratjugolappen), men inget man drömmer om att uppleva igen. Samma sak gäller risnudlarna som kommer med kyckling. Rätten står upp, men kan inte dansa.

Däremot får biffen med asiatisk basilika gänget på bättre humör. Den har beställts med tre chilisymboler (varje rätt kommer med valmöjligheter på styrkefronten), och framkallar därför en kaskad av jämränden. Det tycker dock Middagsklubben är kul och slickar därför tallriken ren från den utmärkta såsen som blir över.

En annan jätterolig sak är vietnamesiskt kaffe. Det serveras i en kopp med tillhörande kaffebryggare ovanpå. Den mörka brygden får sedan lugnt och snällt droppa ned i koppen. Vill man ha mjölk till är det bara att stoppa ner skeden och röra om, där i botten finns nämligen ett lager av kondenserad mjölk. När man rört om smakar det i och för sig bara barnkalas, men det är ändå roligt.